À plein temps

Titel: À plein temps / Full Time / Heltid
Genre: Drama
Land: Frankrike
År: 2021
Regi: Eric Gravel
I rollerna: Laure Calamy, Anne Suarez, Geneviève Mnich, Cyril Gueï

Handling: Julie bor utanför Paris med sina två små barn och tågpendlar dagligen till jobbet som städledare på ett femstjärnigt hotell i centrala Paris. Med en masterexamen i ekonomi är Julie på jakt efter ett mer välbetalt jobb för att kunna ge sig själv och sina barn en bättre tillvaro. När kollektivtrafiken lamslås av en strejk rubbas Julies redan bräckliga dagliga rutiner. Det blir nästintill omöjligt att få ihop vardagslivets alla delar.

Omdöme: Mitt under en omfattande strejk i kollektivtrafiken i och runt Paris måste Julie (Laure Calamy) göra sitt bästa. Hon bor en bit utanför Paris med sina två barn som hon måste lämna hon en pensionerad granne, Madame Lusigny (Geneviève Mnich). Men strejken gör att Julie dels måste lämna av dem tidigare på morgonen och dels kommer hem senare än vanligt, något som får grannen att börja få nog.



Julie jobbar på ett femstjärnigt hotell i Paris där hon är städledare, ett jobb hon är bra på och trivs någorlunda väl med. Hon har även ett nära samarbete med chefen Sylvie (Anne Suarez). Men Julie, som har en masterexamen i ekonomi, har en chans att få ett mer luktrativt jobb då hon ska på jobbintervju. Detta gör att hon nu börjar utmana ödet med att gå tidigare, byta skift och en del annat samtidigt som strejken gör att hennes långa pendlande får henne att ofta komma sent. Julie är dock något av en kämpe som försöker gå efter en bättre framtid för sig själv och barnen som den älskande mor hon är.



Något man måste säga är att fransmännen förmodligen är ledande på vardagsdramer som dessa. För det här är verkligen ett vardagsdrama som egentligen uppvisar vardagen för en slumpmässigt utvald person ett par dagar i hennes liv. Strejken gör att allt kompliceras och man känner verkligen frustrationen. Inte särskilt svårt att sätta sig in i Julies situation då man som tittare nästan håller på att få magsår av allt.



Det är effektivt berättat och med hjälp av klart passande musik ökar bara stressfaktorn som Julie känner. Musiken håller helt enkelt igång pulsen och det blir aldrig direkt någon lugn stund för Julie. Man får även säga att trots att filmen får fram stressen som alltså nästan ger en själv ett magsår, är det klart sevärt. Man rycks liksom med och blir en del av Julies vardag.



Filmen är bara på drygt 80 minuter men tvärtemot många andra kortare filmer har denna ett manus som får med en hel del. Jobbet, pendlandet, jobbintervjun, situationen som uppstår med chefen, barnen, den pensionerade grannen som tar hand om barnen, underhållet som inte kommit in från ex-maken. Givetvis är det ohållbart i längden och frågan är hur länge Julie klarar av det hela. En klart lyckad film får man säga, speciellt som den lätt kunde blivit jobbig och deprimerande att se på.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.4