Armageddon Time

Titel: Armageddon Time
Genre: Drama
Land: USA/Brasilien
År: 2022
Regi: James Gray
I rollerna: Banks Repeta, Anne Hathaway, Jeremy Strong, Anthony Hopkins, Jessica Chastain

Handling: En djupt personlig historia om att växa upp och om familjens styrka och strävan efter den amerikanska drömmen.

Omdöme: Året är 1980 i Queens, New York där pojken Paul Graff (Banks Repeta) kommer uppleva en turbulent period i sin uppväxt. Han börjar sjätte klass i skolan där han blir bästa vän med Johnny Davis (Jaylin Webb), en svart elev som känner att alla är emot honom.



Johnny visar sig ha dåligt inflytande på Paul och de båda hamnar i diverse problem i och utanför skolan. Mamma Esther (Anne Hathaway) får nog och tänker inte längre behandla Paul som en prins. Hon släpper loss Pauls pappa Irving (Jeremy Strong) på honom och de beslutar även att placera Paul i en privatskola så att han lär sig disciplin.



Paul är en något bortskämd unge vars uppfostran lämnar en del att önska. Han är van vid att få som han vill och att mamma Esther skyddar honom. Nu är det slut med det. Det får Paul att vända sig till morfar Aaron (Anthony Hopkins) som är hans favoritperson. En morfar som lär Paul om värdet att hålla ihop som familj och som ett folk då han berättar om sina och sin mors erfarenheter när de som ukrainska judar kom till USA.



Regissören James Gray har gjort en del sevärda filmer blandat med ett par besvikelser. Hans bästa film är We Own the Night (2007) men tyvärr har han inte lyckats följa upp det med något i samma klass. En del av filmerna har blivit för politiska och detta är en av dem. Det blir även något av en besvikelse då filmen starkt är inspirerad av hans egen uppväxt utan att man känner att den egentligen har en poäng.



Det är en personlig film och en coming-of-age historia som inte har en nostalgisk känsla över sig. Detta är något som saknas då minnet av barndomen ska framkalla fina minnen och stunder. Istället är det en ganska dyster och smått deprimerande titt på uppväxten. Mycket har att göra med familjen runt Paul som påverkar honom negativt med sina åsikter och hans uppfostran.



Man kan säga att James Gray använt filmen som ett sätt att bearbeta sin barndom och agerar som en slags terapi. Det känns även som filmen lite felaktigt väljer att försöka få med politiska åsikter och budskap istället för att se sig själv i spegeln och inse att både familjen och han själv är huvudanledningen till hans bittra syn på samhället. Inte ens Anthony Hopkins lyckas övertyga eller få en att känna att filmen skulle ha något extra. Helt enkelt en något platt film som inte gör tillräckligt i något avseende.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 7.0