

Titel: Cha Cha Real Smooth
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 2022
Regi: Cooper Raiff
I rollerna: Cooper Raiff, Dakota Johnson, Vanessa Burghardt, Leslie Mann
Handling: En ung man som börjar jobba som Bar Mitzvah-festvärd blir vän med en mamma och hennes autistiska dotter.
Omdöme: Andrew (Cooper Raiff) är 22 år, har gått ut college, jobbar på en snabbmatskedja och bor hemma med sin mamma (Leslie Mann), styvfar Greg (Brad Garrett) och lillebror David (Evan Assante). En dag när han följer med sin lillebror till en Bar Mitzvah-fest, tar han tag i den sömniga stämningen och gör succé. Han får även upp ögonen för Domino (Dakota Johnson) som är där med sin autistiska dotter Lola (Vanessa Burghardt).

Andrew får snart fler betalda uppdrag med att vara festvärld på dessa tillställningar vilket gör att han inte behöver jobba lika mycket på snabbmatskedjan. Samtidigt får han en chans att komma nära Domino som behöver en vän och ibland hjälp med någon som spenderar lite tid med dottern Lola, som en barnvakt. Andrew har inget emot det hela och ger gärna en hjälpande hand.

Vad som följer är en väldigt genuin, varm, ärlig och öppen film av och med Cooper Raiff. Grejen med honom som skådespelare är att han kanske inte är den bästa skådespelaren man sett, men det känns som han passar för rollen som Andrew. Han är nämligen lite svår att läsa av till en början och man vet inte om han är lite småcreepy eller om han faktiskt är en varm person som menar väl.

Det känns som en typisk festivalfilm som man "hittar" och är glad för det. Lite som när Thunder Road (2018) sågs som regisserades, skrevs och hade huvudroll av Jim Cummings. Här är det alltså något liknande när Cooper Raiff står för regi, manus och huvudroll. Vi får en film med mycket hjärta och den växer med filmens gång.

Filmen har en skön känsla av att lyckas bjuda på något annorlunda med en till synes relativt ordinär historia. Allt startar med Andrew som liksom går rakt på sak och är som han är. Han får folk att känna sig bekväma runt honom och han verkar genuint bry sig och vilja hjälpa. Frågan är om han är redo för allt vuxenlivet har att erbjuda eller om han är lite naiv och godtrogen och behöver leva sitt liv då han trots allt bara är 22?

Domino är något av en trasig själ som fick barn som ung och aldrig direkt fått tid att hitta sig själv, vilket gjort att hon nu försöker hitta stabilitet i sitt liv men inte riktigt hanterar det på bästa sätt. Hon menar inte illa men man kan inte direkt klandra henne för att hon hamnar i en konflikt mellan vad hjärtat och hjärnan säger.

Sen har vi autistiska dottern Lola bra spelad av Vanessa Burghardt som verkligen känns autistisk. Lola lever smått i sin lilla värld utan att för den delen vara borta eller behöva ständig uppsyn. Andrew behandlar henne inte heller som ett litet barn och förstår att hon är speciell och smart. Det enda hon behöver är att någon lyssnar på henne och hennes behov.

Gillar helt klart det här, speciellt när man fått klart för sig hur Andrew är som person. Han är inte perfekt och innerst inne har han kanske personliga problem som kan triggas en dag. Men han är också en omtänksam och välmenande person. Frågan är bara om han kan hantera allt och fortsätta bry sig om andra runt honom innan han sett till att han själv mår bra.
4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
20 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.3
Jättebra och fin film. Jag gillar den mycket. Bra spaning där om att det påminner om när man "hittade" Jim Cummings och hans Thunder Road!
SvaraRaderaPrecis, en film som uppskattades en hel del under filmtitten och som legat kvar långt efteråt. Gillar att den visar upp godheten utan att det ska finnas en baktanke med det hela.
Radera