Girl Picture

Titel: Tytöt tytöt tytöt / Girl Picture
Genre: Drama/Romantik
Land: Finland
År: 2022
Regi: Alli Haapasalo
I rollerna: Aamu Milonoff, Eleonoora Kauhanen, Linnea Leino, Sonya Lindfors

Handling: Tre tjejer försöker trotsa det ihållande vintermörkret i Finland. I processen rör de sig mellan drömmar, verklighet, vänskap och relationer, och försöker förstå hela röran.

Omdöme: Bästa vännerna Mimmi (Aamu Milnoff) och Rönkkö (Eleonoora Kauhanen) går i gymnasiet tillsammans, jobbar ihop med att göra smoothies i en shoppinggalleria och delar lägenhet. De försöker båda hitta rätt och inte strula till det med något dumt som de alltid gör. De har nämligen båda en tendens att göra och säga fel saker vid känsliga tillfällen, något som gjort att de båda är singlar.



Mimmi har fått upp ögonen för Emma (Linnea Leino), en duktig konståkerska vars hela liv gått ut på att träna och åka skridskor. Det är hennes passion och det hon älskar över allt annat här i livet. När hon träffat Mimmi inser hon att hon saknat något. Kanske är det Mimmi.



Rönkkö har aldrig haft de rätta känslorna för någon och känt "det". Mimmi ger henne ett vänskapligt tips - fortsätt gå till sängs och ha mer sex så löser det sig. Rönkkö oroas över att aldrig känna något och hitta rätt, men hon gör ett försök, inte minst under festerna i förortsvillorna.



Filmen är något av en finsk motsvarighet till Fucking Åmål (1998) och lite som Fast Times at Ridgemont High (1982). Ok, inte riktigt men vissa inslag får en att tänka på just dessa två filmer. Det är en kombination av ett lesbiskt drama och ungdomsdrama där det mesta går ut på sex.



En av filmens mest lyckade ingredienser är soundtracket som för det mesta fått med passande låtar som skapar den rätta stämningen i scenerna. Det blir dramatik, humor och romantik där de tre tjejerna går igenom det ena och det andra. En berg- och dalbana som man inte vet vart det ska sluta.



Något som blir tydligt under filmens gång är att vännerna Mimmi och Rönkkö inte alltid är de schysstaste personerna. Det kan ha att göra med att de liksom försöker hitta sig själva och inte är helt säkra på sig själva. Emma å sin sida är mer oförstörd. Hennes konståkning har gjort att hon liksom blivit något isolerad från omvärlden och inte levt ett vilt liv som andra ungdomar. Detta gör henne också mer sårbar vilket kan leda till oanade konsekvenser.



Inte så tokigt det här. Visst blir det inte lika tungt och gripande som isländska Let Me Fall (2018) eller franska Blue Is The Warmest Color (2013), men det betyder inte att det behöver vara helt fel när det inte är lika tungt. På sätt och vis lite skönt att saker och ting kan ordna sig och inte behöver sluta med tragedi.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.1