söndag 20 november 2022

Maixabel



Titel: Maixabel
Genre: Drama
Land: Spanien
År: 2021
Regi: Icíar Bollaín
I rollerna: Luis Tosar, Blanca Portillo, María Cerezuela, Urko Olazabal

Handling: Elva år efter att hennes make mördades av den baskiska gruppen ETA går Maixabel Lasa med på en förfrågan om att träffa en av mördarna, som sitter i fängelse, för att göra någon form av gottgörelse.

Omdöme: Den baskiska separatist-/terroristgruppen ETA utför ett dåd år 2000 där tre män är delaktiga i mordet på politikern Juan María Jáuregui. De har blivit beordrade av de styrande i ETA utan att veta vem offret är eller varför de vill att han ska elimineras.



Männen grips senare och tio år efter mordet får offrets änka Maixabel Lasa (Blanca Portillo) chansen att träffa två av sin makes mördare. För hennes dotter María (María Cerezuela) är såren fortfarande för djupa för att konfrontera männen, men för Maxiabel är det en chans att kanske få en del svar och ett avslut.



Maixabel träffar Luis Carrasco (Urko Olazabal) och Ibon Etxezarreta (Luis Tosar) i två separata möten. De är båda väldigt ångerfulla och behöver mötet lika mycket som Maixabel. Möten som har mycket känslor och där Maixabel försöker ta reda på saker hon funderat över. Vissa saker ger henne mer klarhet medan andra detaljer kanske blir för mycket.



Vad som inleder med dådet och den efterföljande flykten verkar kunna bli en tät och spännande film som åtminstone delvis kommer handla om jakten på förövarna. Men som det visar sig är det endast de inledande minuterna som handlar om detta innan man snabbt hoppar i tiden och männen sitter inspärrade.



Det hela visar sig bli ett drama om läkeprocessen för de inblandade. Inte bara för just dessa, men alla som drabbats av dåd utförda av diverse grupper. Men även de som utförde dåden. Det framkommer att åtminstone Luis och Ibon som unga varit smått fanatiska och velat se en förändring. Detta ledde dem till ETA som de beskriver som en slags sekt som fått dem att utföra dessa blodsdåd.



Det är själva mötena mellan de båda offren som är filmens starkaste kort. För båda sidor utmålas som offer som tvingats leva med det hela. Filmen är inte sen med att plocka fram stråkarna och försöka skapa en sorgsen stämning. Det funkar väl så där och det hela känns mest som det möjligtvis kan agera som läkande för de drabbade från båda sidor.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 7.1

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar