

Titel: Nitram
Genre: Drama/Thriller
Land: Australien
År: 2021
Regi: Justin Kurzel
I rollerna: Caleb Landry Jones, Judy Davis, Anthony LaPaglia, Essie Davis
Handling: En filmatiserad skildring av händelserna som föregick massakern 1996 i Port Arthur, Tasmanien, då den 28-årige Martin Bryant sköt ihjäl 35 personer och skadade ytterligare 23. Den värsta masskjutningen i Australiens historia.
Omdöme: Visste inte så mycket om handlingen på förhand, vilket nog var bra. Anade dock att något inte så trevligt skulle kunna ske så småningom med tanke på att varningsklockorna ringer tidigt med huvudpersonen. Han kallas för Nitram (Caleb Landry Jones) då han är lite bakom flötet, därav säger de hans namn baklänges. Hans mamma (Judy Davis) och pappa (Anthony LaPaglia) har inte haft det lätt med den numera vuxna sonen som bor med dem och främst gillar att leka med fyrverkerier, vilket driver grannarna till vansinne.

Nitram bestämmer sig för att plocka fram familjens gräsklippare och erbjuder folk att klippa deras gräs mot betalning. Det är så han träffar Helen (Essie Davis) som bor ensam i ett stort hus med många hundar och katter. Hon låter honom klippa gräset och rasta hundarna. Rätt vad det är flyttar Nitram in hos Helen då hon har svårt att säga nej till honom och han känner att hon ger honom allt han ber om.

Helen och Nitram har verkligen hittat varandra. De är båda udda och lever till stor del isolerade från omvärlden. Medan Helen är något excentrisk är Nitram mentalt inte frisk. Han tar medicin för depression och lite annat, men vem har egentligen koll på att han tar sin medicin, speciellt när han inte längre har föräldrarna som håller uppsikt?

Filmen regisseras av Justin Kurzel som hade gjort Snowtown (2011), även den verklighetsbaserad och den gången handlade det om Australiens värsta seriemördare. Här är det Australiens värsta massmördare det handlar om. Det är inte själva gärningarna i sig som synas i första hand utan det är vad som föranledde allt och vad som fick bägaren att rinna över.

Vad man ska ha klart för sig är att det tyvärr finns många som lever i gränslandet och som kan få för sig att göra något fruktansvärt. Nitram är ett typexempel på en person som inte ska leva fritt utan konstant tillsyn. Nu är det kanske svårt att hålla någon inspärrad utan att personen gjort något brottsligt, men när det handlar om mental sjukdom måste man vara extra försiktig. I det här fallet finns för många varningstecken för att ignorera.

Nitrams föräldrar är två intressanta individer. Man kan fullt förstå att de fått nog, men det är fortfarande deras ansvar att dels se till att sonen får den vård han behöver och dels se till så att omgivningen inte får problem på grund av honom. Mamman verkar smått ha gett upp även om hon inte helt distanserar sig från sonen. Pappan har en bättre relation till sonen och är inte lika hård mot honom som mamman, men han kommer ha egna problem som visar sig vara en bidragande orsak till varför bägaren till slut rinner över för Nitram.

Prestationerna är genomgående mycket bra. Allt startar med (amerikanen) Caleb Landry Jones i huvudrollen då han har en kuslig närvaro hela tiden och man känner verkligen Nitrams likgiltighet mer än hans ondska. Judy Davis, som jag inte minst kände igen från Woody Allens Husbands and Wives (1992) som hon Oscarsnominerades för, är den som övertygar mest vid sidan av Caleb Landry Jones. Vad gäller Anthony LaPaglia har han blivit storväxt på äldre dagar, vilket påminner en del om Gérard Depardieu.

En välspelad film som liksom växlar upp en nivå efter ungefär halva filmen. Första halvan agerar nämligen mer som en bakgrund och för att lära känna de inblandade. Under andra halvan börjar det alltmer gå upp för en att något kommer att ske. Man har förvisso den känslan redan tidigt, men det är under andra halvan som Nitrams sinnestillstånd försämras p.g.a. ett par händelser. Resultatet är en fruktansvärd tragedi och mardröm som agerar som en ögonöppnare i flera avseenden.
5 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.1
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar