Prey

Titel: Prey
Genre: Action/Äventyr/Drama/Sci-Fi/Skräck/Thriller
Land: USA
År: 2022
Regi: Dan Trachtenberg
I rollerna: Amber Midthunder, Dakota Beavers, Dane DiLiegro, Stormee Kipp

Handling: Ursprungsberättelsen om en svunnen tid när ett rovdjur besökte Comanche-folket för 300 år sedan. Naru, en ung kvinnlig jägare, ställs öga mot öga med ett av de första högutvecklade rovdjuren att landa på jorden.

Omdöme: Naru (Amber Midthunder) är en Comanche-indian som lever med sin stam på 1700-talet. Hon vill bli jägare som sin storebror Taabe (Dakota Beavers) och tränar inför en slags induktionsceremoni där hon ska ställas mot en fara och övervinna den. Men det är inte ett lejon eller en björn som kommer bli hennes motståndare. Något mycket farligare och dödligare än så har kommit till Jorden. Det är inte längre Comanche-jägarna som har övertaget. Det är Rovdjuret.



Man gör bäst i att inte jämföra med Predator (1987) som ju startade allt. Det är en klass för sig och filmerna som kommit efter det i olika tappningar kan inte mäta sig med originalet. Istället sågs filmen som en fristående film som försöker göra något annat och det lyckas den till viss del med.



Att följa Comanche-indianerna när de jagar och lever sitt liv till musik som stundtals påminner om The Last of the Mohicans (1992) är faktiskt lite småtrevligt. Samtidigt härjar något på deras jaktmarker och Naru, som inte bara är en aspirerande jägare utan även en duktig spårare, misstänker tidigt att de har att göra med något annat där ute.



Visst får man ha överseende med att en liten tjej ska ställas mot det urstarka Rovdjuret och kunna ge det en match. Just den biten, när Naru ställs mot Rovdjuret senare i filmen, tappar också filmen. Fast det är redan i och med intåget av de fransktalande pälsjägarna efter runt en timme som filmen tappar för egen del. Visst blir det främst ett sätt att låta Rovdjuret skörda fler offer, men det tar ifrån en del av det som funkade med filmen.



En sak som genomgående inte är helt lyckat är dataanimeringen av de olika djuren. De känns sällan helt övertygande och man tycker att tekniken numera ska vara tillräckligt genomarbetad för att det ska se bättre och mer naturligt ut. Fotot är det annars inget fel på, inte minst stora delar av landskapet som fångats (inspelat i Alberta, Kanada).



Vad gäller Rovdjuret så är det mestadels lite av en besvikelse. Visst får man ha lite överseende med att den inte är lika utvecklad som den skulle bli 300 år senare i Predator (1987). Däremot känns den inte lika skräckinjagande här, även om den givetvis är ond. En del i det är att skådespelaren som spelar Rovdjuret inte är lika lång och storväxt som i originalet. Det har även att göra med att man får se Rovdjuret relativt mycket vilket gör att skräckeffekten på så vis försvinner till stor del.



Sammanfattningsvis kan konstateras att filmen funkar bra under första timmen och den nämnda känslan av The Last of the Mohicans (1992) är välkommen. Synd att det hela tappar sista halvtimmen när pälsjägarna dyker upp och Naru en gång för alla ska göra upp med Rovdjuret. Inte så att det blir dåligt på något vis, bara att något trevligare hade byggts upp innan dess.



Avslutningsvis får sägas att filmen sågs i originalversionen på engelska. Var lite nyfiken på att se filmen i Comanche, men då det dubbats i den versionen valdes det bort. Hade annars varit intressant om filmmakarna gjorde som Mel Gibson gjorde med Apocalypto (2006) och spelat in det hela på originalspråket. Det är trots allt inte samma sak när det är dubbat, så engelska fick det bli och det funkar.

2 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.2