Sick of Myself

Titel: Syk pike / Sick of Myself
Genre: Komedi/Drama
Land: Norge/Sverige
År: 2022
Regi: Kristoffer Borgli
I rollerna: Kristine Kujath Thorp, Eirik Sæther, Fanny Vaager, Sarah Francesca Brænne

Handling: Allt mer i skuggan av hennes pojkväns senaste berömmelse som en samtida konstnär som skapar skulpturer av stulna möbler, kläcker Signe en ond plan för att återta hennes rättmätigt förtjänta uppmärksamhet bland Oslos kulturelit.

Omdöme: Denna norska film av Kristoffer Borgli inleder på ett sätt som får en att tänka lite på Joachim Triers Oscarsnominerade Verdens verste menneske / The Worst Person in the World (2021). Frågan är om inte huvudpersonen i denna film är en sämre person än i nämnda film...



Signe (Kristine Kujath Thorp) är ihop med pojkvännen Thomas (Eirik Sæther) och hjälper honom med att stjäla diverse möbler, gärna stolar och fåtöljer som Thomas sedan använder i sin konst. Han har blivit lite av en kulturkändis och Signe känner att hon vill ha en förändring. Hon kräver uppmärksamhet och får en idé. Hon ska göra sig själv sjuk...



Varken tjuven Thomas eller psyksjuka Signe är någon trevlig person. De har verkligen hittat varandra och kan sägas förtjänar varandra. Hur de båda kan ha vänner är en gåta. De är båda extremt egocentriska, ja rent av narcissistiska. I Signes fall har hon dessutom en förkärlek till att ljuga. Hon ljuger om allt, hela tiden.



När Signe först blir sjuk hamnar filmen i en ny fas. Det blir lite av en skräckfilmseffekt när man får se Signe då makeupen håller riktigt bra klass. Man är då osäker på vart det hela är på väg. Och vad är egentligen Signes tanke med det hela? Det visar sig att hon är en direkt störd individ som gör allt för att få blickarna på sig. Hon kräver helt enkelt uppmärksamhet, kosta vad det kosta vill.



Det blir svårt att sympatisera med någon i filmen, i synnerhet de två huvudpersonerna. Så även om filmen på ett oftast slående vis är samhällskritisk mot hur fixerade folk är på att få uppmärksamhet och gör allt för det, blir det lite svårt att känna sig engagerad i deras öden. Signe är ett extremfall och det blir mer av en svart komedi av det hela med tanke på hur sjuk i huvudet hon är.



Det blir lite blandade känslor med filmen. Den når inte fram fullt ut men är tillräckligt udda vilket gör att man vill se vad det ska leda till. En sak är säker och det är att Signe är villig att riskera sin hälsa och ljuga värre än någon annan för att få sin stund i rampljuset. Det är det hon lever för, annars känner hon att det inte är värt att fortsätta leva.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 7.3