

Titel: Tár
Genre: Drama/Musik
Land: USA
År: 2022
Regi: Todd Field
I rollerna: Cate Blanchett, Nina Hoss, Noémie Merlant, Sophie Kauer, Mark Strong
Handling: Historien utspelar sig i den internationella västerländska klassiska musikvärlden och fokuserar på Lydia Tár, allmänt ansedd som en av de största nu levande kompositörerna och dirigenten och den första kvinnliga chefsdirigenten någonsin för Berlinerfilharmonikerna.
Omdöme: Alla vet vem Lydia Tár (Cate Blanchett) är. Hon är dirigenten och kompositören som numera leder Berlinerfilharmonikerna. Hon är bland en liten skara människor som belönats med en Emmy, Grammy, Tony och Oscar. Hon lever i Berlin med Sharon (Nina Hoss) och parets dotter och förbereder Symfoni nr 5 av Mahler som hon repeterar med Berlinerfilharmonikerna.

Saker och ting börjar knaka i fogarna för Lydia. Hon funderar på att ersätta den assisterande dirigenten Sebastian (Allan Corduner), måste bestämma sig om hennes assistent Francesca (Noémie Merlant) ska få positionen, tillsätta en ny cellist och ta itu med oroväckande anklagelser från tidigare elever.

Precis som med Todd Fields två tidigare filmer In the Bedroom (2001) och Little Children (2006) är det här ett Oscarsdrama. Cate Blanchett har plockats in för att bära filmen på sina axlar och det gör hon utan att blinka. Det är till stor del hennes film från början till slut och de övriga får acceptera att de får spela andrafiol.

En historia om en dirigent som repeterar med sin orkester är tyvärr svårt att göra spännande eller gripande. Scenerna runt detta blir därför något av transportsträckor, även om det självfallet finns intriger som pågår vilket får vissa att kasta onda blickar mot dirigenten. Filmen inleds även trevande med en lång intervju Lydia ger på scen. En inledning som inte direkt känns inspirerad även om det låter oss träffa henne i rampljuset.

Utanför scenen och rollen som dirigent blir det intressantare och funkar bättre. Lydia Tár är som det visar sig något av en diva. Hon vill ha kontroll på det mesta och behandlar ibland folk illa. Hon tar för sig av det hon vill ha utan att riktigt bry sig om konsekvenserna. Vad hon gjort och hur hon varit innan vi träffar henne för första gången framgår inte fullt ut, men små detaljer framkommer så småningom till pusslet. Ett pussel som inte direkt målar upp en smickrande bild av Lydia Tár.

Man skulle inte kunna kalla det för en uppgång och fall-historia eftersom filmen inleder när hon redan är etablerad och på topp. Därför kan det snarare ses som en renodlad fallhistoria, åtminstone när vi kommer in en bit i historien då bilden kring henne klarnar. Inser Lydia hur hon är som person innan det är för sent eller förlorar hon allt?

Det är ju inte dåligt det här, ett gott hantverk av Todd Field och med en klart bra Cate Blanchett. Tyvärr känns det som filmen, som är på över 150 minuter, borde fått med fler intressanta karaktärer, mer känslor och få ut mer av historien. Visst blir det bättre efter den trevande inledningen och man vill se hur det ska gå, men Lydia Tár är ingen man direkt "hejar på" och när filmen slutar har den egentligen inte sagt så värst mycket.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 8.2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar