A Good Year

Titel: A Good Year / Ett bra år
Genre: Drama/Komedi/Romantik
Land: USA/Storbritannien
År: 2006
Regi: Ridley Scott
I rollerna: Russell Crowe, Marion Cotillard, Abbie Cornish, Albert Finney

Handling: Den framgångsrike aktiemäklaren Max Skinner nås en dag av beskedet att hans farbror har gått bort. Han får ärva sin farbrors vingård i Provence, en gård där han tillbringade stora delar av sin barndom. Medan han utför renoveringsprojekt på gården lär han sig på nytt att uppskatta den mer avslappnade tillvaron som råder där.

Omdöme: Det andra av fem samarbeten mellan Ridley Scott och Russell Crowe där de övriga varit Gladiator (2000), American Gangster (2007), Body of Lies (2008) och Robin Hood (2010). Filmen kom att spelas in i området runt franska Provence där Ridley Scott hade bott sedan flera år tillbaka. Det blir därför något av en kärleksförklaring till hans nya hem.



Vi följer Max Skinner (Russell Crowe) som är en framgångsrik medelålders man som gjort sig ett namn som chef för ett aktiemäklarbolag i London. Han är känd för sina inte alltid helt etiska metoder och ses som något kallhjärtad. En dag får han reda på att hans farbror Henry (Albert Finney) gått bort. Han lämnade inget testamente, men som hans närmaste släkting tillfaller vingården i Provence honom.



Max beger sig ner till Provence i södra Frankrike för att reda upp lite affärer, vilket betyder att sälja vingården då han inte har tid med det med tanke på hans upptagna liv i London. Men eftersom han måste ta en ofrivillig ledighet beslutar han sig för att stanna på vingården. Gamla fina minnen väcks till liv från tiden då han spenderade somrarna med farbror Henry. Under vistelsen träffar han även Fanny Chenal (Marion Cotillard) som han blir charmad av.



Filmen har en ovanligt nästan överdrivet lättsam ton till en början, något som både känns fel och olikt Ridley Scott. Det gör därför att det tar ett tag innan man kommer in i filmen. Det tar nästan halva filmen innan det blir något bra av det hela. Lite synd att det ska ta så pass lång tid, även om filmen inte är dålig innan dess. Men det är under andra halvan som det mesta av värde dyker upp.



Man skulle kunna säga att tennismatchen runt halvvägs in i filmen blir lite av vändpunkten som det visar sig. En rolig sekvens som liksom blir startskottet för fler trevligheter. Max börjar inse att han saknat livet och versionen av sig själv som ung. Max och Fanny börjar även umgås mer och lär känna varandra då romantiken blommar, inte minst under ett besök i stan där ett charmigt ihopsatt montage av gamla franska filmer satts ihop, bland annat från ett par Jacques Tati-filmer.



Det blir som sagt desto trevligare under filmens andra halva när den något kallhjärtade och pengadrivne Max uppskattar livets lite lugnare tempo i Provence. Han tänker även tillbaka på sin tid med farbror Henry, minnen som väcks till liv och får honom att se på livet med lite andra ögon. Sen hjälper det så klart att hans hjärta fångats av Fanny som är en bra anledning att omvärdera sitt liv hemma i London.



Det tar alltså ett tag innan filmen hittar rätt. Hade förväntat mig lite mer av Ridley Scott sett till hela filmen då första halvan är svagare än väntat. Uppskattas dock desto mer ju längre in man kommer och då blir det en småtrevlig titt av det hela. Finns därför tillräckligt här för att bli värd en titt så länge man har lite tålamod.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.9