Titel: Die Hard
Genre: Action/Thriller
Land: USA
År: 1988
Regi: John McTiernan
I rollerna: Bruce Willis, Alan Rickman, Reginald VelJohnson, Bonnie Bedelia
Handling: John McClane är en ensam snut med ynklig tjänstepistol mot tungt beväpnade terrorister som tagit över en skyskrapa. Hans hustru tillhör gisslan som skall ge skurkarna 600 miljoner dollar.
Omdöme: Det finns action och så finns det ACTION. Frågan är om inte det här är den ultimata actionfilmen. Lite kul att filmen bygger på en bok av Roderick Thorp som var en uppföljare till The Detective (1968) med Frank Sinatra i huvudrollen. När denna film skulle göras 20 år senare var Sinatra för gammal för att reprisera sin roll och resten är som man brukar säga historia. Manuset kom att bli helt annorlunda, inte minst då regissören John McTiernan ville att den skulle ha mer humor än den mörkare originalhistorien.
Det är jul och New York-polisen John McClane (Bruce Willis) anländer till Los Angeles för att spendera julen med sin separerade fru Holly (Bonnie Bedelia) och parets två barn. Han överraskar henne genom att komma till skyskrapan där hon jobbar på ett japanskt företag. Julfesten är i full gång när ett gäng terrorister abrupt sätter stopp för festligheterna och tar över skyskrapan.
Terroristerna leds av Hans Gruber (Alan Rickman) som har siktet inställt på valvet där över $600m finns. Terroristerna är i själva verket tjuvar med en briljant plan som varken polisen eller FBI kan sätta stopp för. Vad de inte kunnat räkna med är den tuffe New York-polisen som kommer visa sig bli deras värsta mardröm.
Första halvtimmen har en klassisk uppbyggnadsfas där vi lär känna omgivningen och flera av de inblandade karaktärerna. Sedan är det dags att sätta igång berg och dal-banan på allvar. En smått perfekt avvägd actionresa som får med många karaktärer och ger dem alla lagom utrymme. På så vis blir det inte bara hjälten John McClane och huvudskurken Hans Gruber som blir av intresse, något som är smart.
Introduktionen av den patrullerade polisen Al Powell (Reginald VelJohnson) gör att John får en allierad på utsidan. En slags partner som John kan förmedla information till från insidan. När sedan Als överordnade Dwayne T. Robinson (Paul Gleason) dyker upp och tar över ansvaret blir det ytterligare humor som läggs på. Detta då han har svårt att läsa av situationen, är en stel jäkel som ogillar John McClane och som ska gå efter regelboken till punkt och pricka.
Det är en adrenalinfylld actionfilm med mycket pang pang och explosioner, men lika mycket humor och ordväxlingar gör det till en så mycket bättre film än om det endast vore en renodlad actionfilm utan allt annat som funkar så bra. Ta en biroll som den som Hart Bochner spelar som Hollys kollega Ellis. En underbar bifigur som stjäl scenerna han är med i, vilket inte är någon lätt uppgift då han ställs mot Hans Gruber och John McClane. Helt klart en av favoriterna i filmen.
Det är lätt att missa att Alan Rickman här gjorde sin långfilmsdebut efter att ha medverkat i en del brittiska serier och spelat inom teatern. Av många ansedd som en av de allra främsta skurkrollerna någonsin och det är bara att skriva under på det. Hans Gruber är en intelligent galning snarare än någon som förlitar sig på vapen och muskler, och Rickman spelar honom perfekt.
Bruce Willis var ingen actionskådis innan detta utan snarare sedd som en skådespelare för komiska roller. Han ses dock som en av de stora actionhjältarna i rollen som John McClane vilket får ses som ännu ett smart drag av McTiernan och övriga som tog dessa beslut.
Filmen har setts ett par gånger och det är en favorit. En sådan där film man kommer ihåg det mesta av men ändå uppskattar en hel del och faktiskt kan avnjuta med nya detaljer man möjligtvis inte kom ihåg. Kanske inte helt perfekt, men vilken film är egentligen perfekt? Som actionfilm är den dock smått perfekt och det känns därför rätt att höja filmen till en femma, för det är den värd.
5 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
22 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.5 alt. 9.0
IMDb: 8.2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar