
Titel: Spanglish
Genre: Komedi/Drama/Romantik
Land: USA
År: 2004
Regi: James L. Brooks
I rollerna: Adam Sandler, Téa Leoni, Paz Vega, Shelbie Bruce
Handling: Flor emigrerar från Mexiko till Los Angeles i hopp om att finna ett bättre liv för sig och sin dotter Cristina. Hon anställs av John och Deborah Clasky som hembiträde och Flor försöker komma över språkbarriären, för att inte tala om familjen Claskys excentriska sätt att leva.
Omdöme: Flor (Paz Vega) och dottern Cristina (Shelbie Bruce) tar sig upp till Los Angeles från sitt hemland Mexiko. Flor lär sig ingen engelska och klarar sig bland den stora spansktalande befolkningen, inklusive att ha två jobb. När hennes kusin så småningom hjälper henne att få anställning hos familjen Clasky som deras hembiträde, förändras sakta deras liv. Hon får mer betalt än vad hon hade på sina två tidigare jobb, men språkbarriären blir ett litet problem.

John Clasky (Adam Sandler) är en erkänt duktig stjärnkock och familjen Clasky har det gott ställt. Frun Deborah (Téa Leoni) jobbar inte, trots det är hon för upptagen med annat för att kunna ta hand om hemmet och barnen. Hennes mor Evelyn (Cloris Leachman) bor även med dem och ses mest med ett välfyllt vinglas i handen.

Under tiden som Flor tar hand om Claskys hushåll och uppskattas av hela familjen, tar hon del av både topparna och dalarna familjen går igenom. Hon känner att hon inte kan blunda när dottern Bernice (Sarah Steele) går igenom en tuff period, inte minst då hennes mamma Deborah försöker få henne att gå ner i vikt.

Regi och manus av åttafaldigt Oscarsnominerade James L. Brooks vars föregående film var As Good as It Gets (1997). Redan när det kommer till rollistan saknas det lite stjärnglans. Det behöver så klart inte betyda att det blir dåligt för det, men utan tvekan blir det kännbart i det här fallet. Adam Sandler och Paz Vega tillsammans med barnen spelade av Shelbie Bruce och Sarah Steele sköter sig dock bra.

Det går inte att komma ifrån att filmen har lite svårt att övertyga inledningsvis. Visst funkar det med Cristinas berättarröst när hon berättar om sin förebild, mamma Flor. Efter ett tag blir filmen lite varmare i kläderna när familjen Clasky, Flor och Cristina kommer närmare varandra och intrigerna börjar tätna. Men filmen är ganska så ojämn och blir något lättviktig i jämförelse med James L. Brooks bästa alster.

Filmen hittar på sina håll rätt och det är de mer dramatiska och romantiska inslagen, inte minst under filmens sista halvtimme. Det är här John och Flor har ett par fina ögonblick ihop där man känner att det finns något mer som nu verkligen kommer till sin rätta. Dock lite väl sent och man får inte någon riktigt bra upplösning på det hela för att allt ska hamna på plats. Men lite småtrevlig blir den alltså på sina håll.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar