
Titel: Sullivan's Travels / Med tio cents på fickan
Genre: Komedi/Drama/Romantik
Land: USA
År: 1941
Regi: Preston Sturges
I rollerna: Joel McCrea, Veronica Lake, Robert Warwick, William Demarest
Handling: En regissör som regisserar komedier får ångest av sina lättviktiga verk och ger sig ut på en resa för att finna meningen med livet.
Omdöme: John L. Sullivan (Joel McCrea) är en Hollywood-regissör som vill göra en allvarlig och seriös film. Men först vill han ge sig ut i landet som en luffare, så kallad hobo med endast tio cents på fickan. Detta för att uppleva hur det är att vara fattig och inte ha något vilket han känner är viktigt för att kunna ge en trovärdig film.

Filmbolaget är till en början inte säkra på Johns idé, men är snart övertygade. De vill dock skicka en turnébuss efter honom som ska dokumentera allt. John är emot det hela då tanken är att han på egen hand ska göra denna upptäcktsresa. Han får dock finna sig i att behöva acceptera villkoren för att få filmbolagets stöd.

Under sin turné runt landet träffar han på en blondin (Veronica Lake) när han återvänder till Los Angeles. Hon är en aspirerande skådespelerska och vet inte vem han är. Men när det till slut kommer fram och han berättar vad hans plan är, vill hon till varje pris följa med honom. De två ger sig tillsammans ut som luffare och lär känna varandra och sig själva bättre.

Denna film av Preston Sturges är numera en hyllad klassiker som räknas bland de främsta filmerna i olika kategorier, inte minst bland filmer som handlar om filmindustrin. Överraskande nog fick den inte en enda Oscarsnominering när det begav sig. Kanske var orsaken att den tar en något kritisk titt på filmindustrin som hellre gjorde komedier med sociala kommentarer än att fokusera på att få folk att skratta och ha trevligt. Det intressanta är ju att denna film är både och för att få fram budskapet, vilket kanske inte uppskattades av filmindustrin.

Filmen funkar egentligen som bäst när den är lättsammare och följer John L. Sullivan på hans luffaräventyr. Skulle väl inte vilja påstå att den blir så mycket sämre när de sociala kommentarerna får mer utrymme, men det finns ett parti på runt tio minuter strax efter att halva filmen gått där man i ett långt montage följer de båda i det tuffa livet som luffare. Förvisso viktigt för historien men lite väl dystert och deprimerande.

Senare under filmen blir det mer allvarsamt igen, fast denna gång greppar det tag i mig mer. John får nämligen på allvar leva livet som oprivilegierad utan ett säkerhetsnät. Han inser då vad det är de mindre lyckligt lottade behöver och vill ha. Man brukar säga att ett gott skratt förlänger livet, inte att någon talar om för dig hur tufft du har det eller vilken otur du haft. Nej, en hjärtlig komedi som får dig att skratta är den bästa medicinen. En film som uppskattas lite mer nu än första gången.
4 - Skådespelare
4 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.9
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar