The Philadelphia Story

Titel: The Philadelphia Story / En skön historia
Genre: Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1940
Regi: George Cukor
I rollerna: Cary Grant, Katharine Hepburn, James Stewart, Ruth Hussey

Handling: När Tracy ska gifta sig kommer hennes förre man och ett par skvallertidningsjournalister till huset och ingenting blir som hon hade tänkt sig.

Omdöme: Tre av de största skådespelarna, inte bara då men någonsin, spelar i denna klassiker som bygger på en hyllad pjäs. Det skulle bli första och enda gången som Cary Grant och James Stewart spelade mot varandra medan Cary Grant och Katharine Hepburn spelade mot varandra för fjärde och sista gången. James Stewart kom att vinna sin enda Oscar, trots att han personligen lär ha sagt att han inte gjorde sin bästa roll, något man kan hålla med om.




Tracy Lord (Katharine Hepburn) ska gifta sig för andra gången, denna gång med George Kittredge (John Howard) som är VD för hennes pappas företag. Tracys ex-make C.K. Dexter Haven (Cary Grant) återvänder från Argentina efter två år för att hjälpa skvallertidningen Spy med att infiltrera bröllopet. Dexter ser till att journalisten Macaulay "Mike" Connor (James Stewart) och fotografen Elizabeth "Liz" Imbrie (Ruth Hussey) får närvara under täckmantel.




Mikes och Lizs närvaro kommer ställa saker och ting i ett annat ljus för Tracy som försöker hålla god min. Problemet är att hon ska gifta sig med George, inte kunnat glömma ex-maken Dexter och får även känslor för Mike. Självklart blir det en soppa som måste redas ut innan bröllopet äger rum dagen efter.




När filmen sågs en gång i tiden var förväntningarna ganska höga och de infriades inte direkt. Kanske skulle lägre förväntningar hjälpa. Det är trots allt ett Oscarsvinnande manus man tar del av. Filmen uppskattas väl lite mer med den här titten, men det är fortfarande inte så pass bra som det känns att det borde blivit. Möjligtvis hade en annan regissör, som t.ex. Howard Hawks eller Billy Wilder, kunnat pricka tempot och humorn på ett mer tillfredsställande vis.




Trion Grant, Hepburn och Stewart är givetvis alla klart bra. De var ju klasskådespelare och kunde i princip leverera i sömnen. Även om samtliga är bra är det inte de allra främsta prestationerna de gett. Fanns helt klart mer att plocka fram. Vid sidan av de tre funkar Ruth Hussey bra som Liz och hon har också några av de vassaste replikerna i filmen. Även flickan Virginia Weidler i rollen som Tracys lillasyster Dinah är klart bra som nyfiken och lurig.




Visst har man småtrevligt med filmen, så det är bara att luta sig tillbaka och iaktta ett par legender spela mot varandra. Hade velat se mer glädje, och varför inte mer humor, värme och mysigare stämning. De allra bästa filmerna från den här tiden besitter dessa egenskaper och därför uppskattas de klart mer än denna. Men det är fortfarande bra och definitivt ingen bortkastad titt.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.9