The Trouble with Harry

Titel: The Trouble with Harry / Ugglor i mossen
Genre: Komedi/Mysterium
Land: USA
År: 1955
Regi: Alfred Hitchcock
I rollerna: Edmund Gwenn, John Forsythe, Shirley MacLaine, Mildred Natwick

Handling: En ung man hittas död i skogen. I grannskapet är man förbryllade och bekymrade. Alla tror sig på något sätt vara inblandade i mannens död och nu måste hans lik tas om hand.

Omdöme: Att Hitchcock kunde göra spänning hade han visat gång på gång. Hur var det när han bjöd publiken på en renodlad komedi? Denna svarta komedi gick inte alls hem hos publiken i USA, även om den gick något bättre internationellt, inte minst i Europa och hans hemland Storbritannien. Hitchcock hade alltid sinne för humor i sina filmer, även i hans mest spännande. Här var det dock svart humor för hela slanten.



Det hela inleds med att en man som visar sig heta Harry hittas död i ett skogsparti i höstiga Vermont. Kapten Albert Wiles (Edmund Gwenn, som spelade Kris Kringle i Miracle on 34th Street (1947) som han vann en Oscar för) har varit ute och jagat med sin bössa och finner den livlösa kroppen. Han är genast övertygad om att han råkat skjuta mannen som nu ligger död. Även om det var en olyckshändelse känner han att det nog är bäst att gömma kroppen.



Innan kaptenen hunnit flytta kroppen och göra sig av med den dyker den ena personen upp efter den andra. Ja, hela det lilla samhället verkar ha vägarna förbi just denna skogsdunge där kroppen ligger. Frågan är om kaptenen ska kunna få ett tillfälle att flytta kroppen eller om han gör bäst i att ta en tupplur och vänta tills trafiken avtagit.



Konstnären Sam Marlowe (John Forsythe, mest känd från TV-såpan "Dynasty" på 80-talet) är den som kaptenen till slut bestämmer sig för att prata med och berätta om vad som inträffat. Marlowe och kaptenen bestämmer sig för att begrava kroppen då ingen behöver veta att främlingen, som inte hör hemma i området, ens varit där. Kruxet är bara att Jennifer Rogers (Shirley MacLaine i sin filmdebut) som Marlowe är förtjust i, mycket väl vet vem Harry är...



Minns när jag såg denna film för länge sen och förväntade mig en ganska typisk Hitchcock med spänning och mystik. Blev smått besviken då filmen inte visade sig vara som väntat. Nu när den ses är förväntningarna relativt låga och vetskapen om vilken typ av film det är gör att det hela uppskattas lite mer.



Filmen har egentligen tre saker som talar för den. Den är mysig med Vermont på hösten med löven och småstadskänslan som fångas. Musiken av Bernard Herrmann är lite mer lekfull än vad man kanske är van vid, men passar och funkar för det mesta bra. Detta var det första av sju samarbeten med Hitchcock mellan 1955-1964. Det tredje är den svarta humorn som ju är vad hela filmen handlar om. När den får till det får man sig ett par skratt.



Inte någon av Hitchcocks mer minnesvärda filmer eller för den delen någon av hans bättre. Dock var det en av hans personliga favoriter bland filmerna han gjorde. Han hade uppenbarligen kul med den och kanske var det att han fick bryta mönstret och ta fram sin brittiska humor ordentligt för en gångs skull. Det går absolut att titta på och man har småkul med den, men det är inte en film man känner ett behov av att se om lika mycket som med flera av hans andra, mer klassiska filmer.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.0