Battlestar Galactica

Titel: Battlestar Galactica / Stridsplanet Galactica
Genre: Action/Äventyr/Sci-fi
Land: USA
År: 1978
Regi: Richard A. Colla & Alan J. Levi
I rollerna: Richard Hatch, Jane Seymour, Lorne Greene, Ray Milland

Handling: Efter förstörelsen av kolonierna försöker mänsklighetens sista krigsskepp Galactica finna vägen hem genom en fientlig galax mot den avlägsna och mytomspunna planeten Jorden.

Omdöme: Mellan Star Wars (1977) och Star Trek: The Motion Picture (1979) kom denna. En film som uppenbarligen red på vågen och blev något av en blek kopia av de två desto mer framgångsrika filmserierna. Denna 2-timmars film gick upp på bio, men den sattes ihop från ett 3-timmar långt pilotavsnitt uppdelat i tre delar som kom att visas på TV ett par månader efter att den gick upp på bio. Även om det kom någon film till blev detta främst starten på TV-serien "Battlestar Galactica".




Vi kastas per omgående in i hetluften när människorna på de tolv kolonierna ute i galaxen försöker sluta fred med sin ärkefiende Cylon. Men efter att Cylon överraskat med att gå till attack och utplåna samtliga krigsskepp förutom Galactica, är det upp till Galacticas befälhavare Adama (Lorne Greene) att komma fram med en plan och strategi för att försöka rädda mänskligheten.




Adamas son kapten Apollo (Richard Hatch) är den främste stridspiloten på Galactica och han tillsammans med några andra i besättningen får inte bara ge sig ut och slåss mot fienden, de försöker även manövrera sig fram genom ett minfält för att ta Galactica och resterande skepp i säkerhet. En av de kapten Apollo lyckas rädda är Serina (Jane Seymour) som visar sig vara något av en prinsessan Leia.




Detta är alltså gjort för TV och det är nog bra att ha det i åtanke då det inte kan mäta sig med den desto bättre och mer välgjorda Star Wars (1977) som man uppenbart försökt efterlikna. En del saker är verkligen snarlika och det är inte svårt att se varifrån man tagit en hel del idéer.




Ett par saker som genomgående sticker ut värda att nämna. Skådespeleriet är överlag undermåligt, främst av de mindre kända ansiktena som uppenbarligen hörde hemma på TV. Lorne Greene, Jane Seymour, Ray Milland och till viss del Richard Hatch är de som känns mest stabila. I princip resten är undermåliga.




Fotot är det egentligen inte något direkt fel på men effekterna är lite svagare inklusive att det är tydligt att modeller använts, plus interiörerna och studiokänslan som är påtaglig under stora delar av speltiden. Musiken kan man också slänga in bland det som funkar mindre bra då den inte skapar någon vidare stämning. Det hjälper inte heller att det blir ganska rörigt under de olika slagen, inte minst inledningsvis då man inte haft någon som helst uppbyggnad eller introduktion av vad som är vad och vem som är vem.




Trots alla sina brister bör man kanske inte vara alltför kritisk mot filmen då det trots allt alltså är gjort för TV och klippts ner från ett tre timmars pilotavsnitt till två timmar. Lite rörigt blir det och uppenbarligen har en del utelämnats på sina håll. Men man får säga att det hela har en viss charm när filmen blivit varm i kläderna. Inledningen och avslutningen är dock svagare med de stora slagen som inte håller måttet. Lite småkul att ha sett men inget man vill se om eller fortsätta titta på vad gäller fler filmer eller serien.

2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
12 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 6.7