Benefit of the Doubt

Titel: Benefit of the Doubt / Blod är tjockare än vatten
Genre: Drama/Thriller
Land: USA/Tyskland
År: 1993
Regi: Jonathan Heap
I rollerna: Donald Sutherland, Amy Irving, Christopher McDonald, Graham Greene

Handling: Karens mamma blir dödad när Karen är 12 år gammal och mördaren är hennes far Frank. Karen tvingas vittna vid rättegången vilket sätter honom i fängelse. När Karen själv har vuxit upp och lever med sin 11-åriga son får hon höra att hennes far har blivit utsläppt efter 22 år. Karen blir förskräckt och minnet av faderns ord när han fördes från rättegångssalen ekar i hennes huvud: "Pappa glömmer inte så lätt..."

Omdöme: Ibland snubblar man över äldre filmer man inte kände till på förhand som får en att bli lite sugen på en titt. När det dessutom är med favoriten Donald Sutherland i en potentiell elak roll som dömd mördare som kommer ut efter 22 år i fängelse är åtminstone jag såld.



Frank (Donald Sutherland) kommer ut från fängelset efter att ha avtjänat 22 år av sitt fängelsestraff för mordet på sin hustru. Han återvänder till huset där det hela skedde och står fast vid att han blev oskyldigt dömd och att det var en olyckshändelse då hustrun var full.



I och med återkomsten till hemtrakterna i Arizona håller han ett öga på dottern Karen (Amy Irving) som blivit vuxen och lever med sonen Pete (Rider Strong). Hon har även en pojkvän i Dan (Christopher McDonald) som hon är kär i. Karen är uppenbarligen fortfarande rädd för pappa Frank som hon vittnade mot när han åkte fast.



Frank vill vara en del av dotterns och barnbarnets liv nu när han är tillbaka. Karen är allt annat än redo för det och är övertygad om att han kommit tillbaka för att göra livet surt för dem, något hon gör klart för den lokala polissheriffen Calhoun (Graham Greene). Frank verkar dock ha andra planer och vill ta igen den tid han förlorat som far och morfar. Eller vad är egentligen hans agenda?



Inledningsvis puttrar det mest på som något av ett TV-drama som inte verkar komma att hetta till nämnvärt. Den vaggar liksom in en i en falsk säkerhet, ungefär som Frank gör med Karen, Pete, Dan och Calhoun. Var han trots allt oskyldig och att Karen som liten flicka missförstod och blev tillsagd vad hon skulle säga av åklagaren?



Utan tvekan blir det så att Donald Sutherland på egen hand lyckas lyfta filmen. Hans närvaro ska absolut inte underskattas. Vare sig Frank agerar som god far och morfar eller visar upp sin mörkare sida har Sutherland hela tiden full kontroll på läget. Han gör helt enkelt mycket med rollen och det blir kul att följa hans framfart under filmens gång.



Man anar relativt tidigt vad som kan ske när Frank är i farten då han är en överbeskyddande far, och potentiellt en elak mördare. Fast man kan inte vara säker på vad han egentligen är kapabel till. Det får man så småningom smakprov på och sedan är allt möjligt när filmen under senare delen ger sig ut på vägarna vilket leder till Glen Canyon där den småspännande finalen äger rum. Inte så mycket man inte sett förr men trots allt något bättre än väntat, mycket tack vare Donald Sutherland.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 5.2