Larceny

Titel: Larceny / Män utan heder
Genre: Film-Noir
Land: USA
År: 1948
Regi: George Sherman
I rollerna: John Payne, Joan Caulfield, Dan Duryea, Shelley Winters

Handling: Ett gäng lurendrejare försöker tjäna pengar på röran efter kriget. En dag är planen att Rick ska försöka lura en änka på hennes tillgångar men råkar förälska sig i henne vilket komplicerar planerna.

Omdöme: Silky (Dan Duryea) är ledaren för ett gäng lurendrejare som nu har siktet inställt på Deborah Clark (Joan Caulfield), en änka vars make stupade i andra världskriget. Rick (John Payne) är den av lurendrejarna som ska charma henne och försöka komma åt hennes pengar. Planen fortlöper relativt bra men Rick hade inte räknat med att hans samvete skulle göra sig påmint, och det faktum att han börjar få känslor för måltavlan.



Vad som ytterligare komplicerar operationen är att Silkys flickvän Tory (Shelley Winters) fallit för Rick. Hon spelar ett farligt spel som inte bara gör att Silky är misstänksam utan hon äventyrar även att hela operationen misslyckas om hon kommer i vägen. Tory är en farlig kvinna som inte verkar bry sig eller vilja ge sig när hon bestämt sig för något.



Denna noir är till stor del ett drama när Rick utger sig för att vara en armékompis till Deborahs make. De lär känna varandra och på kort tid har han övertygat henne om att spendera pengar för att hedra sin makes minne. På köpet uppstår givetvis känslor dem emellan.



Det är tack vare Silky och Tory som filmen har den rätta kryddan för att göra det här till en tvättäkta film-noir. Dan Duryea spelar som man sett honom många gånger förr, elak och sliskig. Något av dåtidens Willem Dafoe. Vad gäller Shelley Winters spelar hon en femme fatale som har en kaxig stil och säger saker utan att alltid tänka sig för. Kul att se och hennes karaktär rör verkligen om i grytan mest hela tiden.



Ett roligt inslag filmen igenom är att alla kvinnor som kommer i kontakt med Rick blir som förtrollade av denna "snygging". Och han är inte sen med att sätta in en stöt. I en scen påminner Rick faktiskt en hel del om James Bond när han flirtar med Moneypenny, flera år innan Bond-filmerna kom. Lite kul att läsa att John Payne under 1955 hade en option på "Moonraker", men kunde till slut inte erhålla rättigheterna för hela serien.



En småtrevlig noir som alltså hettar till lite extra varje gång Dan Duryea eller Shelley Winters dyker upp. Där emellan hade den kunnat vara lite tätare och kanske fått med några fler bra karaktärer. När man når upplösningen stressar man lite väl snabbt, även om det inte var direkt ovanligt i genren. Nästan lite komiskt hur filmen i princip slutar innan sista repliken ens hunnit yttras.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.9