The Black Hole

Titel: The Black Hole / Det svarta hålet
Genre: Sci-Fi/Action/Äventyr
Land: USA
År: 1979
Regi: Gary Nelson
I rollerna: Maximilian Schell, Robert Forster, Anthony Perkins, Ernest Borgnine

Handling: Astronauter hittar en sedan länge försvunnen rymdfarkost som används som forskningsstation i yttre rymden. Den bebos av en man som vill utforska ett svart hål.

Omdöme: Besättningen ombord rymdskeppet Palomino upptäcker en sedan 20 år försvunnen rymdfarkost, Cygnus, som uppenbarar sig en bit ifrån dem. Besättningen ombord Palomino består av kapten Dan Holland (Robert Forster), Dr. Alex Durant (Anthony Perkins), Dr. Kate McCrae (Yvette Mimeaux), löjtnant Charlie Pizer (Joseph Bottoms), Harry Booth (Ernest Borgnine) samt roboten V.I.N.CENT. (röst av Roddy McDowall). Besättningen beger sig till rymdfarkosten som befinner sig farligt nära ett svart hål.




Cygnus visar sig vara en jättefarkost som verkar vara helt övergiven. Vad har hänt med besättningen och hur kommer det sig att farkosten försvann i 20 år? Snart upptäcker Palomino-besättningen att det finns robotdrönare ombord och att en ledande forskare, Dr. Hans Reinhardt (Maximilian Schell) ensam har full kontroll över farkosten.




Självklart vill Palomino-besättningen försöka ta reda på vad som hänt och utforska Cygnus. En sak de samtliga kan konstatera är att de kategoriserar Dr. Reinhardt mellan ett geni och en galning. Han har nämligen bestämt sig för att bege sig in i det svarta hålet i dess närhet och tror sig ha beräkningarna för att ta sig igenom det svarta hålet och komma ut på andra sidan.




Dr. Durant är fascinerad över Dr. Reinhardts arbete och vision, vilket gör att han överväger att följa med på resan in i det svarta hålet. De övriga, främst kapten Holland och Harry Booth, gör dock oroväckande upptäcker när de utforskar rymdfarkosten. Även V.I.N.CENT. samlar in fakta som stödjer de bägges farhågor då den kommunicerar med den gamla slitna roboten B.O.B. (röst av Slim Pickens) som har ett och annat att berätta om vad som händer och hänt ombord Cygnus.




Denna påkostade Disney-film är tack och lov ingen barnfilm. Den kom i kölvattnet av framgångsrika och revolutionerande Star Wars (1977) men är en till stor del mer filosofisk historia i lite mindre skala. Handlingen utspelar sig främst ombord Cygnus-skeppet och det svarta hålet, och det är endast sex skådespelare i hela filmen. Lite som en crossover mellan 2001: A Space Odyssey (1968), Silent Running (1972), Star Wars (1977) och The Final Countdown (1980) skulle man kunna säga.




Vad man får är en film som med ett behagligt tempo låter oss utforska tillsammans med Palomino-besättningen. Något av ett mysterium där man bara väntar på vad de ska upptäcka för faror och obehagligheter. Filmen funkar faktiskt ganska väl får sägas, åtminstone under filmens första timme.




Något som absolut inte får underskattas är musiken av John Barry som skapar god stämning med klassisk Barry-musik. Man känner igen det med en gång och på sina håll är det James Bond-känsla över musiken. Enda svagare partiet som inte riktigt funkar är en hjälte-slinga som spelas i två-tre scener, annars är det rakt igenom njutbart och framhäver verkligen den rätta stämningen där ute i rymden.




Effekterna är till stor del till belåtenhet även om det finns en del skavanker på sina håll. Det är dock inte så B som man sett i andra filmer i genren från den här tiden. Gillar även den maffiga insidan av Cygnus-skeppet som verkligen ger intrycket av att vara stort. De två robotarna V.I.N.CENT. och B.O.B. ser lite komiska ut och tillför även en del humor till filmen. Att låta Slim Pickens stå för ena rösten är t.ex. en klart kul detalj. Men de visar sig även vara användbara stridsmaskiner när det väl kommer till kritan.




Under filmens sista 20-30 minuter trappas tempot upp vilket tyvärr inte är till det bättre. Mer action, pang-pang och explosioner ombord vilket gör att det trevliga tempot med mysteriet och utforskningen av skeppet övergår till att man drar på för fulla muggar. En del av effekterna funkar inte här och även trovärdigheten sjunker nu betänkligt.




Om filmen under de första två tredjedelarna ligger på en trea till stark trea, är den sista tredjedelen tyvärr avsevärt mycket svagare. Inte till den grad att det skulle bli olidligt, men utan tvekan så att det inte hade behövts. Hade helt enkelt kunnat fortsätta i liknande stil och tempo som man hade under första timmen och kanske bara trissa upp spänningen en aning. Trots allt en ganska trevlig filmtitt under långa stunder och det är det man främst tar med sig, inklusive John Barrys musik.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 5.9