The Last Voyage

Titel: The Last Voyage / Sista kryssningen
Genre: Drama/Action/Äventyr/Thriller
Land: USA
År: 1960
Regi: Andrew L. Stone
I rollerna: Robert Stack, Dorothy Malone, George Sanders, Edmond O'Brien, Woody Strode

Handling: En lyxkryssare sjunker långsamt nedanför vågorna efter det att en kraftig eldsvåda brutit ut i maskinrummet. Bland kaoset i den livshotande situationen kommer kommandot att överge skeppet, men en man stannar kvar i ett frenetiskt försök att rädda sin fru, som fångats under vrakdelar.

Omdöme: Detta var en okänd film för mig som visar sig vara en tidig katastroffilm. Regi och manus av Andrew L. Stone som hade gjort sevärda noir-filmer som Highway 301 (1950), The Steel Trap (1952) och A Blueprint for Murder (1953). I rollerna syns bl.a. Robert Stack och Dorothy Malone som hade spelat mot varandra i Douglas Sirk-filmerna Written on the Wind (1956) och The Tarnished Angels (1957).



Lyxkryssaren SS Claridon är på väg från USA till Japan. Det är ett gammalt fartyg som ska tas ur bruk inom kort. På denna tur är katastrofen framme. En eldsvåda startar i maskinrummet och vad som först verkar vara under kontroll sprider sig snabbt till att bli en situation utom all kontroll.



Fartygskaptenen Robert Adams (George Sanders) har ett par tuffa beslut att fatta och tänker inte hamna bakom tidsschemat. Det visar sig bli ett ödesdigert misstag då manskapet inte lyckas släcka eldsvådan. När eldsvådan sedan orsakar en kraftig explosion får Cliff Henderson (Robert Stack) fullt upp med att försöka rädda sin lilla dotter Jill (Tammy Marihugh) och frun (Dorothy Malone).



Det är smått omöjligt att inte tänka på den desto mer kända och hyllade The Poseidon Adventure (1972) när man tar sig an denna film. En föregångare till den är det och som det visar sig håller den bra i jämförelse. Faktiskt så pass att jag nog föredrar denna lite mer. En genomgående bra produktion som känns realistisk i sitt genomförande inklusive effekterna. Man har trots allt använt sig av en riktig lyxkryssare som skulle tas ur bruk, intressant nog samma fartyg som hjälpte till under evakueringen av Andrea Doria när denna förolyckades år 1956. En historia som denna film för övrigt inspirerats av.



Katastroffilmer har en tendens att vilja få med så många karaktärers öden som möjligt och dra på för fulla muggar. Då denna alltså var något av en föregångare till katastroffilmerna som inte minst kom att bli omåttligt populära under 70-talet, kan man kort och gott säga att man här använde sig av tesen "less is more".



Vi har en speltid på 91 minuter som inte har den typiska långa introduktionen av alla karaktärerna under lugnet före stormen. Istället inleds det med en gång med att kapten Adams får reda på att en brand brutit ut i maskinrummet. I och med explosionen lite senare hamnar fokus på familjen Henderson. Förutom familjen är det kapten Adams och en ur besättningen i maskinrummet, Lawson (Woody Strode) som historien kommer handla om. Helt enkelt en film utan döda punkter eller onödiga sidohistorier som skulle dra ner tempot.



Även om man känner att filmen gott kunde haft en längre speltid, en längre uppbyggnad och fler karaktärer att följa så är det lite skönt att den inte går efter den typiska katastroffilms-mallen som senare filmer kom att använda sig av. Man berättar en realistisk historia om överlevnad och känner av den otäcka känslan av att vara fast på ett snabbt sjunkande fartyg. Inte alls tokigt det här och borde nog allt vara mer känd, för som tidigare nämnts kan det här till stor del mäta sig med The Poseidon Adventure (1972).

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.7