The Turning Point

Titel: The Turning Point / Terror
Genre: Film-Noir
Land: USA
År: 1952
Regi: William Dieterle
I rollerna: William Holden, Edmond O'Brien, Alexis Smith, Ed Begley

Handling: En nytillsatt åklagare, John Conroy, har som mål att bekämpa den organiserade brottsligheten i staden men det visar sig vara svårare än han trott eftersom många tjänstemän är mutade. Han tillsätter sin far, veteranpolisen Matt, som chefsutredare men Matt är motvillig till att arbeta för honom.

Omdöme: Åklagaren John Conroy (Edmond O'Brien) är redo att ta i med hårdhandskarna för att bekämpa den organiserade brottsligheten i staden och har siktet inställt på Neil Eichelberger (Ed Begley). Tillsammans med sin personliga sekreterare tillika flickvän Mandy (Alexis Smith) och sin polisfar Matt (Tom Tully) tänker John sätta dit Eichelberger som har en legal front som framgångsrik affärsman.



Tidningsjournalisten Jerry McKibbon (William Holden) är en gammal vän till John och har därför fri tillgång till åklagarämbetets lokaler. Han är inte sen med att upptäcka att något inte står rätt till runt John och börjar göra sina egna efterforskningar. Eichelberger har en förmåga att muta folk på alla möjliga positioner vilket försvårar åklagarens redan svåra arbete.



En film-noir som saknar en del ingredienser för att bli riktigt minnesvärd. Här finns t.ex. ingen femme fatale som man gärna villa ha, åtminstone en eller två. Den enda framstående kvinnliga rollen har Alexis Smith som Mandy. Hon är förvisso en bestämd kvinna som hamnar mellan de båda vännerna, men hon är ganska blek både som skådespelerska och som karaktär.



Det är något bättre med skurkrollerna då det finns en del av dem vid sidan av högsta hönset Eichelberger. Han är mest en tänkande man som försöker se till att han kan sköta sina illegala affärer utan trubbel. Men när det behövs är han inte sen med att ge order om att tysta vem som helst för evigt. Ed Begley och de övriga i skurkrollerna funkar bra utan att någon direkt sticker ut.



Den intressantaste aspekten med historien blir att följa Jerrys grävande och upptäckt av att någon eller några i Johns direkta närhet spelar ett dubbelspel. Ett par tillfällen hettar det också till och Jerry ligger inte alltid steget före. Det varvas med en del kommittéförhör som dock inte tillför så mycket och mest bromsar upp tempot i filmen. För trots en speltid på 85 minuter känns filmen längre än så, något som inte brukar vara fallet med de tätare noir-filmerna man sett.



En sak som blir tydlig under filmens gång är att William Holden har en hög närvarokänsla. Det vill säga att han har en utstrålning som lyser igenom skärmen och känns som filmens största klasskådespelare, vilket han också var. Året efter kom han dessutom att vinna sin enda Oscar för huvudrollen i Stalag 17 (1953). En skådespelare som uppskattats för flera prestationer och filmer genom åren.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.8