True Colors

Titel: True Colors
Genre: Drama
Land: USA
År: 1991
Regi: Herbert Ross
I rollerna: John Cusack, James Spader, Imogen Stubbs, Richard Widmark

Handling: Peter och Tim är bästa vänner. Peter är väldigt ambitiös och tvekar inte att utnyttja andra för att nå toppen. Inte ens sin bäste vän.

Omdöme: Året är 1990 och de båda vännerna Peter (John Cusack) och Tim (James Spader) jobbar ihop inom politiken och väntar på utgången av valet de är inblandade i. Men vi backar bandet lite grann och tar oss till år 1983 då de båda började plugga juridik och träffade varandra första gången. Till en början var det långt ifrån säkert att de skulle bli så pass goda vänner då de verkade avsky varandra.



De båda visar sig ha samma ambition att vilja komma in i politiken och det inom bara några år, särskilt Peter. Att ta sig dit ser de på lite olika sätt. Peter är villig att gå utanför boxen för att ta sig fram medan Tim mer tror på att jobba sig upp och visa vad han kan.



Tim är ihop med Diana (Imogen Stubbs) som är dotter till senator James Stiles (Richard Widmark). När Peter får reda på detta ser han sin chans att snabbare komma till toppen. Han är duktig på att låta folk höra det de vill höra, lite som en bra försäljare. Det spelar ingen roll vad det är han vill "sälja", han hittar alltid en lösning, kosta vad det kosta vill.



Trodde nog att det skulle vara lite mer av en dramakomedi över det hela, särskilt efter inledningen när de båda träffas och en slags bromance uppstår. Snart förstår man dock att det är två unga politiker som formas och då är det inte rent mjöl i påsen som gäller, nästan uteslutande från Peters sida vill säga.



Filmen visar sig mestadels ha en småmysig 80-tals känsla som dels har att göra med att stora delar av speltiden utspelar sig under 1983 och kommande år. Dels tack vare den tidstypiska musiken som oftast är trevlig och passande, men även stilen med modet, frisyrerna och hela atmosfären. Det är trots allt en film från tidigt 90-tal så 80-talet hängde fortfarande med, även om det är tydligare här än i en del andra tidiga 90-tals filmer.



En sak som blir tydlig under filmens gång är att John Cusack inte har vad som krävs för att övertyga i den här sortens roll. Han besitter helt enkelt inte tyngden i skådespeleriet när han ska dominera och vara elak. Nästan samma sak kan man säga om Imogen Stubbs även om det i hennes fall snarare är att hon känns lite blek och inte har det lilla extra, även om hennes prestation är stabil.



James Spader är tillsammans med Richard Widmark de som funkar bäst, vilket inte är så konstigt då de allt som oftast uppskattas i filmerna de medverkat i. De två tillsammans med Mandy Patinkin i rollen som John Palmeri som agerar som en slags sponsor till Peter för att hjälpa honom på traven i hans politiska karriär. Givetvis mot en tjänst eller två i gengäld.



Regi av Herbert Ross som hade gjort en del trevliga filmer, men även några desto ojämnare alster genom åren. Lite blandad kompott med andra ord. Bland de bättre filmerna hittas Play It Again, Sam (1972), The Last of Sheila (1973), The Goodbye Girl (1977), California Suite (1978) och The Secret of My Success (1987). Denna får sägas hamnar i mellanmjölksfacket. Inte dålig men inte minnesvärd nog för att spela i en högre liga som den borde kunnat göra trots en del politiskt rävspel som kan funka bra på film.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.3