Villain

Titel: Villain / Hej Vic, hur mår mamma / Gangsterguden
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: Storbritannien
År: 1971
Regi: Michael Tuchner
I rollerna: Richard Burton, Ian McShane, Nigel Davenport, Joss Ackland

Handling: Den mordiska och sadistiska gängledaren Vic Dakin är orolig för att hans kriminella imperium håller på att krossas.

Omdöme: Gangsterbossen Vic Dakin (Richard Burton) styr sitt gäng med järnhand och skyr inga medel för att inge rädsla och respekt bland de han har att göra med. Efter att ha torterat en man och lämnat honom hängandes blödande från en balkong, sätts polisutredaren Matthews (Nigel Davenport) exklusivt att spana på Vic och hans gäng.



Vic är medveten om att Matthews har koll på honom, men trots det planerar Vic tillsammans med sitt gäng en vågad kupp mot en pengatransport. Han har fått insiderinformation om att företaget de planerar att slå till mot inom kort ska övergå till att transportera pengarna i en värdetransportbil. Det gör att tiden är knapp och stöten genomförs därför innan dess då transporten sker med vanlig personbil.



Man etablerar tidigt att Vic är en hänsynslös gangster som dock har två svagheter - hans älskade gamla mor och unge Wolfe (Ian McShane) som Vic har ett gott öga till. Vic är något av en oberäknelig psykopat, men när han spenderar tid med sin mor är han som en schweizisk klocka vilket gör att polisen har enklare att hålla koll på honom.



Denna något bortglömda brittiska gangsterfilm visar sig vara en relativt hårdkokt historia men även en realistisk sådan. Det är liksom inte förskönat på något sätt. Och saker och ting går inte riktigt som planerat där både det ena och det andra går åt skogen vilket får Vic att behöva improvisera. Han är inte korkad även om han ibland är övermodig och trycker på det faktum att de alltid klarat sig.



Filmen kommer inte upp i toppen av gangsterfilmer, men den kan gott mäta sig med en del desto mer kända i genren som t.ex. Get Carter (1971) som kom samma år. Visst är Michael Caine minnesvärd i den och det är snarare en hämndhistoria än en renodlad gangsterfilm som det är här, men Richard Burton och gänget sköter sig bra här också.



Kanske att filmen är något bättre under den första halvan än den andra. Det är ändå här planeringen och genomförandet av kuppförsöket sker. Filmen tappar inte så värst mycket under andra halvan, men det blir lite mer att Vic och gänget måste hålla sig undan polisen som är dem på spåren. Mot slutet känner man av blinkningen till White Heat (1949) där ju James Cagney (för övrigt en av Richard Burtons förebilder) spelar en mammas pojke som leder ett gangstergäng på ett kallblodigt vis.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.5