52 Actors - Morgan Freeman

Morgan Freeman slog igenom relativt sent med sin filmkarriär. Men när 1980-talet led mot sitt slut hade han etablerat sig som en duktig karaktärsskådespelare och klev alltmer in i huvudroller och storfilmer.

Hans lugna stil och bekväma röst gör att man lyssnar när han pratar. Inger helt enkelt ett lugn och kräver ens uppmärksamhet varje gång han dyker upp.

Ett par riktiga klassfilmer på listan, inklusive ett par Oscarsnomineringar för honom. En stark topp fem med idel klassiker där han även har framstående roller av betydelse.




Plats #10

Gone Baby Gone (2007)


Freeman spelar poliskapten Jack Doyle i denna inte så tokiga kidnappningsfilm som var Ben Afflecks regidebut.



Plats #9

Kiss the Girls (1997)


Trevlig och sevärd thriller med Morgan Freeman som polisdetektiven Alex Cross vars brorsdotter är en i raden unga kvinnor som blivit kidnappade.



Plats #8

That Was Then... This Is Now (1985)


En positiv överraskning (med manus av Emilio Estevez) där Freeman i en relativt tidig roll ses i en viktig biroll som barägaren Charlie.



Plats #7

The Dark Knight (2008)


Andra filmen i Christopher Nolans Batman-trilogi med Freeman i rollen som Lucius Fox som tillhandahåller tekniken och utrustningen åt Batman.



Plats #6

Batman Begins (2005)


Morgan Freeman spelar Lucius Fox i Christopher Nolans första film i Batman-trilogin.



Plats #5

Glory (1989)


Storslagen film om amerikanska inbördeskriget där Freeman i rollen som Sergeant Major John Rawlins är stabil som vanligt.



Plats #4

Million Dollar Baby (2004)


Boxningsdrama av Clint Eastwood med Oscarsvinnande prestationen av Morgan Freeman i rollen som Eddie "Scrap-Iron" Dupris. Stark, välspelad och välgjord Oscarsvinnare.



Plats #3

Unforgiven (1992)


Oscarsvinnare av Clintan där Freeman spelar hans vän Ned Logan. En fin, fin västernfilm och en klassiker som håller en hög nivå.



Plats #2

The Shawshank Redemption (1994)


Älskad klassiker av Frank Darabont där Morgan Freeman förutom att stå för den perfekta berättarrösten spelar fängelseinternen Red som tillsammans med sin bäste vän Andy (Tim Robbins) drömmer om att fly.



Plats #1

Se7en (1995)


Freeman spelar veteranpolisdetektiven William Somerset i denna utmärkta seriemördarthriller av David Fincher där man verkligen kan ta på stämningen. En av de allra främsta filmerna i genren.




Totalt har 48 filmer setts med Morgan Freeman:

Brubaker (1980)
Eyewitness (1981)
Teachers (1984)
That Was Then... This Is Now (1985)
Street Smart (1987)
Clean and Sober (1988)
Lean on Me (1989)
Johnny Handsome (1989)
Glory (1989)
Robin Hood: Prince of Thieves (1991)
Unforgiven (1992)
The Shawshank Redemption (1994)
Outbreak (1995)
Se7en (1995)
Chain Reaction (1996)
Kiss the Girls (1997)
Amistad (1997)
Hard Rain (1998)
Deep Impact (1998)
Under Suspicion (2000)
Along Came a Spider (2001)
High Crimes (2002)
The Sum of All Fears (2002)
Dreamcatcher (2003)
Bruce Almighty (2003)
Million Dollar Baby (2004)
Unleashed (2005)
Batman Begins (2005)
War of the Worlds (2005)
Lucky Number Slevin (2006)
Gone Baby Gone (2007)
The Bucket List (2007)
Wanted (2008)
The Dark Knight (2008)
Invictus (2009)
RED (2010)
The Dark Knight Rises (2012)
Olympus Has Fallen (2013)
Oblivion (2013)
Now You See Me (2013)
Last Vegas (2013)
The Lego Movie (2014)
Transcendence (2014)
Lucy (2014)
Ted 2 (2015)
Going in Style (2017)
Coming 2 America (2021)
A Good Person (2023)

Totalt snittbetyg på samtliga 48 filmer (av 5.00) = 2.94

Bullets or Ballots

Titel: Bullets or Ballots / Samhällets rovriddare
Genre: Kriminaldrama/Film-Noir
Land: USA
År: 1936
Regi: William Keighley
I rollerna: Edward G Robinson, Humphrey Bogart, Joan Blondell, Barton MacLane

Handling: Polisen Johnny Blake, en hård men rättvis polis i New York, infiltrerar en gangsterliga för att sätta dit deras boss, Al Kruger, som styr sitt gäng med järnhand.

Omdöme: En gangsterliga i New York styrd av ledaren Kruger (Barton MacLane) och hans högra hand Fenner (Humphrey Bogart) får det hett om öronen efter att Fenner på eget bevåg dödat en reporter som gjort sin röst hörd gällande Krugers gangsteraffärer.



Staden tillsätter en ny poliskapten, McLaren (Joe King) som får fria händer att gå hårt åt Kruger och andra gangsters för att rensa upp. Han tar hjälp av hårdnackade polisen Johnny Blake (Edward G. Robinson) som ska infiltrera Krugers gäng efter att de iscensatt att han får sparken från polisen.



Johnny tar inte skit från någon och vinner snart Krugers förtroende, något som Fenner inte kan acceptera. Dels för att han inte litar på ex-polisen, dels för att han själv känner sig hotad då Kruger börjar lyssna mer på sin nye medarbetare.



Upplägget är egentligen ganska rakt på sak, man har sett det förr. Men det är gjort på ett underhållande och slående sätt som gör att det här uppskattas. En gangsterfilm i kombination med inslag av film-noir. Det är rappt och har ett bra flyt utan särskilt många döda punkter.



Det är utan tvekan Edward G. Robinsons film. Han var etablerad efter inte minst ett par gangsterroller och även om han spelar polis här har han en gangsterstil över sig. Om någon mopsar upp sig mot Johnny Blake ger han dem en snyting utan att blinka.



Humphrey Bogart var inte lika etablerad och sågs mest i biroller som dessa innan han blev en storstjärna. Han passar också bra som elaking och hans stil känns igen från senare filmer. Robinson och Bogart får sällskap av Joan Blondell som passar bra som vän till Johnny som driver en inte helt legal verksamhet och hamnar mellan de båda. Inte en femme fatale, men likväl en stark affärskvinna.



Filmen överraskar positivt för egen del, även om det inte ska komma som en överraskning då filmerna i genren från den här tiden ofta hade lite mer fart. Trots allt det som präglar en gangsterfilm från den här tiden. Kanske inte alltid så djupt, men det kompenseras med fart och fläkt, bra karaktärer och skådespelare, stämningsfull ljussättning och ett par minnesvärda och bra scener.





4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.0

The Menu

Titel: The Menu
Genre: Thriller/Skräck/Komedi
Land: USA
År: 2022
Regi: Mark Mylod
I rollerna: Ralph Fiennes, Anya Taylor-Joy, Nicholas Hoult, Hong Chau

Handling: Ett ungt par bjuds, tillsammans med en grupp främlingar, in till en avskilt belägen restaurang på en avlägsen ö. Den mycket hyllade men något besatte köksmästaren har förberett en påkostad avsmakningsmeny, men också några chockerande överraskningar.

Omdöme: En grupp gäster tar sig ut med båt till en avlägsen ö för att besöka topprestaurangen som drivs av stjärnkocken Julian Slowik (Ralph Fiennes). Det är max 12 gäster per kväll och varje gäst betalar $1250 för middagen och övernattningen. Det är endast de rika och riktiga matfantasterna som har råd och skulle kunna tänka sig betala de pengarna för den unika matupplevelsen.



Tyler (Nicholas Hoult) är en matfantast som tagit med sin dejt Margot (Anya Taylor-Joy). Hon är inte lika entusiastisk som Tyler och de övriga middagsgästerna och det kommer visa sig att det finns en anledning till det. Efter att de anlänt till ön och fått en guidad tur av Slowiks högra hand Elsa (Hong Chau), är det dags att slå sig ner i restaurangen och avnjuta Slowiks rätter och show.



Denna film togs an lite i blindo. Hade helt enkelt hållit mig undan vad det var för typ av film förutom att det skulle handla om mat. Skulle det bli något i stil med trevliga matfilmerna Boiling Point (2021) eller kanske Dinner Rush (2000)? Nej, inte direkt då detta snarare är en svart komedi med satiriska inslag som driver med finsmakarna och hur besattheten går för långt.



Filmen är lite för udda och bisarr för min smak då det blir alldeles för ytligt och overkligt. Det står relativt tidigt klart att middagsgästerna samtliga är svåra att gilla. De är arroganta, dryga och självupptagna. Är det tänkt att man ska fatta tycke för Margot som inte hör hemma bland gruppen? Nej, det funkar inte. Hon är lika otrevlig som de övriga, även om hon är ifrågasättande och visar sig komma från en annan bakgrund.



Det blir utan tvekan mästerkocken Slowik som blir filmens bästa karaktär och Ralph Fiennes är också filmens klasskådespelare. Slowiks klappande med händerna är ett roligt inslag och hans sinne för morbida historier visar sig ha en poäng, även om han givetvis är en galning som fått för sig att statuera ett exempel med de utvalda middagsgästerna som fått honom att tappa gnistan.



Historien blir lite väl otrolig och det kan mer liknas vid en hjärntvättad sekt när allt är sagt och gjort. Tycker inte manuset gör ett särskilt bra jobb med att förklara detta och där försvinner en stor del av värdet för egen del. Lite smartare och mer genomtänkt bakgrund hade gett det hela mer finess vilket nu saknas. Men överlag är det en film man inte riktigt vet vad den ska bjuda på härnäst, även om det går ungefär som väntat med Margot vilket känns trist.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.2

Chicago Calling

Titel: Chicago Calling
Genre: Drama/Film-Noir
Land: USA
År: 1951
Regi: John Reinhardt
I rollerna: Dan Duryea, Mary Anderson, Gordon Gebert, Ross Elliott

Handling: Bill är arbetslös och alkoholiserad. Hans fru Mary får till slut nog och tar deras dotter med sig när hon lämnar honom. Dagen efter får Bill ett telegram från Mary som säger att deras dotter blivit allvarligt skadad efter en bilolycka vid Chicago och att han ska få mer besked senare via telefon. Problemet är att hans telefon är avstängd pga obetalda räkningar. Pank och förtvivlad börjar Bill sin desperata jakt efter pengar.

Omdöme: William "Bill" Cannon (Dan Duryea) får reda på det tunga beskedet att hans fru Mary (Mary Anderson) bestämt sig för att ta med sig dottern Nancy (Melinda Casey) till Baltimore. Hon har fått nog av Bill som hon inte längre tror på, trots att hon fortfarande älskar honom. Han har helt enkelt gjort henne besviken då han inte klarar av att hålla sig borta från spriten och inte lyckas behålla ett jobb.



Bill är medveten om att Mary inte kommer återvända om han inte rycker upp sig och visar att han kan förändras. Efter att han festat hos en vän och återvänder hem morgonen därpå, finner han ett telegram som kommit med posten. Telegrammet är sänt av Mary som skriver att dottern Nancy blivit påkörd vid Chicago och att hon ska opereras. Nancy ska ringa Bill dagen efter på förmiddagen efter operationen.



Bill drabbas givetvis av panik. Orolig för sin lilla flicka men ingen möjlighet att veta vilket sjukhus eller hur han ska ta kontakt då telegrammet inte har några andra uppgifter. Han kan bara sitta och vänta på samtalet. Men så enkelt blir det inte. Då telefonräkningarna inte betalats har telefonen kopplats från. Bill måste nu desperat få tag på pengar för att telefonen ska vara i bruk inom 24 timmar.



Denna lilla film har inte de fina inspelningsplatserna eller de stora stjärnorna. Däremot uppvisar den hjärta, har en autentisk känsla och är inspelad på plats runt Los Angeles lite mindre glamorösa platser. Den visar även att Dan Duryea, som främst var känd för sina skurkroller, kunde vinna ens sympatier som en desperat familjefar.



Bill är långt ifrån perfekt, det är han medveten om. Han har inte alltid gjort rätt för sig och har nu hamnat i en mörk period i sitt liv. Han försöker få ett lån, men ingen är villig att låna honom pengar utan någon säkerhet. Det enklaste vore att begå en kriminell gärning för att komma över snabba pengar, men även om han är desperat är han en ärlig man med ryggrad.



Kanske kan räddningen komma från det mest oväntade håll när Bill stöter på pojken Bobby (Gordon Gebert). Bobby bor med sin syster och ser snart Bill som den far han inte har. Tillsammans ger de sig ut på jakt efter pengarna, kommer varandra nära och lär varandra ett och annat. Men tiden är knapp och desperationen gör att Bill testas och pressas till det yttersta.



Det tar en stund innan filmen blir varm i kläderna. Premissen är lite annorlunda och det blir intressant nog pojken Bobbys inträde som gör att det hela funkar så pass bra som det gör. När hoppet verkar vara ute kan livet ta en oväntad vändning. När filmen är slut har man fått ett par hjärtskärande och hjärtvärmande scener som ger denna lilla film mer av värde än vad man hade kunnat tro. Faktiskt lite Chaplin-värme.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.1