Catch-22

Titel: Catch-22 / Moment 22
Genre: Komedi/Drama/Krig
Land: USA
År: 1970
Regi: Mike Nichols
I rollerna: Alan Arkin, Anthony Perkins, Jon Voight, Martin Sheen, Orson Welles

Handling: Baserat på boken av Joseph Heller. En svart komedi om en liten grupp stridspiloter vid Medelhavet 1944. Här finns vinnare och förlorare, opportunister och överlevare. Ensamma och tillsammans är de nervösa, rädda, ofta hädiska och ibland patetiska. Nästan alla är de lite galna. "Catch-22" är en anti-krigssatir av episka proportioner.

Omdöme: Efter att ha gjort favoritfilmen The Graduate (1967) gjorde Mike Nichols denna smått storslagna anti-krigssatir. Intressant nog kom den samma år som M*A*S*H (1970) som den har flera likheter med. Båda är crazykomedier med en rad galna karaktärer mitt under brinnande krig. Men det finns även en svärta här som gör att det inte bara blir en skrattfest av det hela.



Vi följer Yossarian (Alan Arkin) som är en bombpilot under andra världskriget stationerad vid Medelhavet. Han har kommit till insikt med att han behöver komma därifrån och gör vad han kan för att klassas som galen och få papper på det från arméläkaren. Men det finns en hake med det hela. Om han kommer till läkaren och säger att han är galen, är han inte galen. Om han fortsätter flyga måste han vara galen, men läkaren tänker inte göra något åt saken om han inte kommer till honom. Yossarian har helt enkelt hamnat i ett klassiskt moment 22.



Under tiden som Yossarian försöker manövrera sig igenom de farliga flyguppdragen, uppträdder han konstigt för att klassas som galen. Bland Yossarians armékollegor finner vi bl.a. pastor Tappman (Anthony Perkins), piloten löjtnant Dobbs (Martin Sheen), fixaren löjtnant Milo Minderbinder (Jon Voight) och general Dreedle (Orson Welles). De är alla udda figurer där den ena verkar vara mer galen än den andra. Det visar sig att Yossarian möjligen är den minst galna av dem alla...



Filmen är alltså en satirisk svart komedi som visar upp galenskapen och hopplösheten krig för med sig. Precis som med M*A*S*H (1970) är detta inte en film som går hem hos mig. Det är dock en film som blivit alltmer uppskattad av folk med tiden efter att inte ha blivit direkt rosad när den kom.



Att det är ett mycket bra hantverk av Mike Nichols kan man inte säga emot. Det är en ytterst välgjord produktion där man inte lämnat något åt slumpen. Man märker att man har en duktig regissör på toppen av sin karriär då det är välgjort och dessutom med ett par imponerande scener under filmens gång.



Ett problem med filmen är att det inte blir något direkt flyt i berättandet. Scenerna känns lösryckta, nästan som om vi hade att göra med sketcher. Förmodligen för att man ska få med de många karaktärerna och ge dem sin stund i rampljuset. En del scener är roliga och inbringar skratt, men efter ett tag börjar man känna att det inte direkt leder någonvart. Alla och allt är så galet och när det dessutom blir slags hallucinationer huvudpersonen har, blir det lite för mycket.



Första timmen av filmen funkar någorlunda väl och man har lite kul med filmen. Två favoritscener är dels när Orson Welles som general Dreedle ska dela ut utmärkelser till piloterna för ett uppdrag. Yossarian överraskar med att dyka upp naken. Alan Arkin är för övrigt klart bra filmen igenom. Den andra scenen är halvvägs in i filmen när en av piloterna lånat ett plan och utför farliga stunts ovanför vattnet med en fotograf som ska dokumentera det hela. Utan tvekan en av filmens mest minnesvärda ögonblick.



Tyvärr tappar filmen avsevärt under andra timmen då svärtan gör sig påmind och hallucinationerna blir värre. Det känns som Federico Fellini, Ingmar Bergman eller liknande varit framme och flummat till det. Inte min kopp te, men säkerligen så att en del uppskattar detta desto mer. För egen del blir det smått jobbigt att ta sig igenom andra timmen.



Det är synd att historien blir så urflippad då det fanns en klart bättre film att plocka fram från det gedigna hantverket av Mike Nichols. Det hade lika gärna kunnat bli i nivå med Kelly's Heroes (1970) från samma år om den spelat sina kort rätt. Nu blir det en besvikelse, trots ett par roliga scener, en rad bra prestationer och en välgjord produktion.

4 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5
IMDb: 7.1