Chicago Calling

Titel: Chicago Calling
Genre: Drama/Film-Noir
Land: USA
År: 1951
Regi: John Reinhardt
I rollerna: Dan Duryea, Mary Anderson, Gordon Gebert, Ross Elliott

Handling: Bill är arbetslös och alkoholiserad. Hans fru Mary får till slut nog och tar deras dotter med sig när hon lämnar honom. Dagen efter får Bill ett telegram från Mary som säger att deras dotter blivit allvarligt skadad efter en bilolycka vid Chicago och att han ska få mer besked senare via telefon. Problemet är att hans telefon är avstängd pga obetalda räkningar. Pank och förtvivlad börjar Bill sin desperata jakt efter pengar.

Omdöme: William "Bill" Cannon (Dan Duryea) får reda på det tunga beskedet att hans fru Mary (Mary Anderson) bestämt sig för att ta med sig dottern Nancy (Melinda Casey) till Baltimore. Hon har fått nog av Bill som hon inte längre tror på, trots att hon fortfarande älskar honom. Han har helt enkelt gjort henne besviken då han inte klarar av att hålla sig borta från spriten och inte lyckas behålla ett jobb.



Bill är medveten om att Mary inte kommer återvända om han inte rycker upp sig och visar att han kan förändras. Efter att han festat hos en vän och återvänder hem morgonen därpå, finner han ett telegram som kommit med posten. Telegrammet är sänt av Mary som skriver att dottern Nancy blivit påkörd vid Chicago och att hon ska opereras. Nancy ska ringa Bill dagen efter på förmiddagen efter operationen.



Bill drabbas givetvis av panik. Orolig för sin lilla flicka men ingen möjlighet att veta vilket sjukhus eller hur han ska ta kontakt då telegrammet inte har några andra uppgifter. Han kan bara sitta och vänta på samtalet. Men så enkelt blir det inte. Då telefonräkningarna inte betalats har telefonen kopplats från. Bill måste nu desperat få tag på pengar för att telefonen ska vara i bruk inom 24 timmar.



Denna lilla film har inte de fina inspelningsplatserna eller de stora stjärnorna. Däremot uppvisar den hjärta, har en autentisk känsla och är inspelad på plats runt Los Angeles lite mindre glamorösa platser. Den visar även att Dan Duryea, som främst var känd för sina skurkroller, kunde vinna ens sympatier som en desperat familjefar.



Bill är långt ifrån perfekt, det är han medveten om. Han har inte alltid gjort rätt för sig och har nu hamnat i en mörk period i sitt liv. Han försöker få ett lån, men ingen är villig att låna honom pengar utan någon säkerhet. Det enklaste vore att begå en kriminell gärning för att komma över snabba pengar, men även om han är desperat är han en ärlig man med ryggrad.



Kanske kan räddningen komma från det mest oväntade håll när Bill stöter på pojken Bobby (Gordon Gebert). Bobby bor med sin syster och ser snart Bill som den far han inte har. Tillsammans ger de sig ut på jakt efter pengarna, kommer varandra nära och lär varandra ett och annat. Men tiden är knapp och desperationen gör att Bill testas och pressas till det yttersta.



Det tar en stund innan filmen blir varm i kläderna. Premissen är lite annorlunda och det blir intressant nog pojken Bobbys inträde som gör att det hela funkar så pass bra som det gör. När hoppet verkar vara ute kan livet ta en oväntad vändning. När filmen är slut har man fått ett par hjärtskärande och hjärtvärmande scener som ger denna lilla film mer av värde än vad man hade kunnat tro. Faktiskt lite Chaplin-värme.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.1