Empire of Light

Titel: Empire of Light
Genre: Drama/Romantik
Land: Storbritannien/USA
År: 2022
Regi: Sam Mendes
I rollerna: Olivia Colman, Micheal Ward, Colin Firth, Toby Jones

Handling: Det är tidigt 1980-tal i en stad på Englands sydkust. Den deprimerade, medelålders Hilary jobbar på en pampig men nedgången biograf. När den unge, mörkhyade Stephen får jobb på biografen börjar hennes tillvaro ljusna. Men tiden och samhället präglas av rasism och ekonomiska svårigheter.

Omdöme: Under början av 80-talet jobbar Hilary Small (Olivia Colman) på Empire-biografen i en brittisk kuststad. Biografchefen är Donald Ellis (Colin Firth) som överlåter det mesta av ansvaret bland personalen till Hilary under tiden som han sitter på sitt kontor och ibland utnyttjar Hilary för sin njutning. Hilary har haft trubbel med depression och doktorn ger henne nytt antidepressivt läkemedel.



Under tiden som nya spännande filmer går upp på biografen har Hilarys medelålders liv mest stannat upp. Då börjar en ny medarbetare bland personalen, den unge Stephen (Micheal Ward). Han livar genast upp tillvaron med sin närvaro, inte minst för Hilary som får en ny vän i Stephen. Stephens aspiration är att komma in på högskola för att studera arkitektur, men efter att han inte kommit in har han tagit jobbet på biografen.



Hilary och Stephen kommer varandra nära och deras förhållande gör att de båda har någon att prata med och umgås med just som de behöver det som mest. Hilary är dock skör och minsta lilla besvikelse kan visa sig få henne att hamna i gamla dåliga vanor. Frågan är om vänskapen till Stephen och filmens värld kan vara en räddning för henne.



Även om personalen som jobbar på biografen är runt alla dessa filmer är det ingen som riktigt har en stark passion för film. Det skulle möjligtvis vara biografmaskinisten Norman (Toby Jones), även om han främst är intresserad av tekniken och håller sig mest för sig själv i maskinrummet.



Sam Mendes har för första gången gjort en film som bygger på ett manus han själv har skrivit. Man skulle kunna tro att det då skulle bli en självbiografisk film, men inspiration har nog ändå tagits från hans barndom då han var tonåring under början av 80-talet och exponerades för filmerna och samhället som skildras i filmen.



Sam Mendes har tagit hjälp av Roger Deakins som står för det Oscarsnominerade fotot efter att de båda samarbetat på Mendes förra film 1917 (2019) för vilken Deakins belönades med en Oscar för bästa foto. Fotot är utan tvekan en av filmens behållningar. Man känner att det är ett skickligt hantverk av en av de främsta i sitt fält. Musiken står Trent Reznor och Atticus Ross för vilket per automatik höjer förväntningarna. Bra är det även om det inte riktigt blir så magiskt som önskat.



Olivia Colman har inga större problem att övertyga i huvudrollen som den bräckliga, om än inte svaga Hilary. Hilary är uppenbarligen inte helt frisk och det får Colman spela på. Tycker det i karaktärens mörkaste stunder också blir filmens svagare ögonblick. Kanske för att det gör att filmen får ett mörker över sig som inte riktigt uppskattas.



Vid Colmans sida är det Micheal Ward som funkar bäst och känns komfortabel filmen igenom. Han behåller känslorna i styr och låter inte karaktären visa för många toppar och dalar i sitt känsloregister, något som passar bra. Colin Firth kommer inte riktigt till sin rätt som den inte helt sympatiske biografchefen och här fanns det utan tvekan sparkapital som inte nyttjats.



Till slut blir det en film som har en del som talar för den, inklusive fotot, filmens värld och ett par gedigna prestationer. Hade gärna sett att just filmens betydelse hade varit ännu större under filmens gång. Nu blir det istället huvudpersonens mentala tillstånd, rasfrågan och samhället som får mest utrymme. Men till slut är det ändå så att filmens magiska värld får sista ordet vilket känns passande och värmande.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.6