Viking

Titel: Viking
Genre: Drama/Sci-Fi
Land: Kanada
År: 2022
Regi: Stéphane Lafleur
I rollerna: Steve Laplante, Larissa Corriveau, Denis Houle, Hamza Haq

Handling: Ett beteendeforskarteam observerar och försöker replikera erfarenheterna från det första bemannade uppdraget till Mars.

Omdöme: Det första bemannade uppdraget har skickats till Mars. Viking-organisationen har beslutat att försöka replikera uppdraget på marken för att se till att diverse problem som uppstår ska kunna lösas och förmedlas till astronauterna som befinner sig ute i rymden. De är inte ute efter att lösa diverse tekniska problem utan snarare hur de olika personligheterna ska kunna samarbeta så att uppdraget inte äventyras av den mänskliga faktorn.




Efter att diverse tester och intervjuer genomförts väljs fem helt vanliga människor ut för att vara med i experimentet. Dessa fem har valts ut eftersom deras personligheter är snarlika de fem astronauternas. Viking-organisationen vill se hur de fem reagerar på olika problem de ställs inför och hur de löser problemen, något som kan vara till hjälp för de riktiga astronauterna ute på uppdraget.




Experimentet kommer att pågå i över två år då de fem utvalda kommer vara isolerade från omvärlden, från sina familjer och vänner. De får inte ha någon kommunikation med omvärlden förutom med Christiane (Marie Brassard) som är ansvarig för projektet. De fem kommer befinna sig på en station ute i ingenstans och varje morgon får de meddelanden och direktiv om hur den riktiga astronauten mår och om något skett.




En intressant premiss på denna kanadensiska film där gymnastikläraren David (Steve Laplante) spelar astronauten John och blir något av ledaren för gruppen där inne på stationen. De övriga spelar astronauterna Steven (Larissa Corriveau), Gary (Hamza Haq), Liz (Dennis Houle) samt Janet (Fabiola Nyrva Aladin). Kvinnor kan alltså spela män och män kan spela kvinnor, vilket blir lite komiskt då det skapar en del bekymmer.




Ibland blir det svårt att hålla sig för skratt då gruppen försöker lösa diverse problem, oftast triviala småsaker som de överanalyserar. Ibland lite djupare och mer personliga problem som skapar friktion, inte bara hos dem utan även hos de riktiga astronauterna. Det blir därför en ganska intressant blandning som till stor del funkar.




Vad som kanske saknas är lite bättre förklaring av saker och ting. Man är inte alltid klar över vad det hela går ut på och vad tanken med det hela är. En del av det förklaras under vägen men inte allt. Det känns även som det fanns mer att plocka ut från idén då filmen inte riktigt får en att känna något speciellt när det hela är över. Under resans gång håller det intresset uppe och är alltså både småkomiskt och lite djupare när experimentet till stor del verkar spegla verkligheten.




Under filmens gång kändes det som det möjligtvis kunde bli en slags variant på trevliga tyska Das Experiment (2001). Lite av det tycker jag mig se komma fram här, inte minst med den psykologiska aspekten av experimentet, men det når inte fram fullt ut som det gör i nämnda film. Filmen lämnar en lite med en känsla av att ha velat få ut mer. Sevärt men saknar något att verkligen ta med sig som det absolut fanns möjlighet till. Trea till stark trea.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.9

The Mission

Titel: The Mission
Genre: Drama
Land: Storbritannien/Frankrike
År: 1986
Regi: Roland Joffé
I rollerna: Jeremy Irons, Robert De Niro, Liam Neeson, Aidan Quinn

Handling: Under 1750-talet beger sig jesuitprästen fader Gabriel ut i Sydamerikas djungel och grundar en missionsstation. Hans arbete äventyras när strider bryter ut mellan spanjorer och portugiser.

Omdöme: Efter sin sjufaldigt Oscarsnominerade regidebut The Killing Fields (1984) följde Roland Joffé upp det med ytterligare en sjufaldigt Oscarsnominerad film. Denna gång bar det av till den sydamerikanska djungeln under 1750-talet där portugiserna och spanjorerna försöker komma fram till vilket land som ska höra till vem.



Jesuitprästen fader Gabriel (Jeremy Irons) beger sig djupt in i Amazonasdjungeln där han möter infödingarna samt slavhandlaren Mendoza (Robert De Niro). Gabriel tar till slut in Mendoza som novis och de lever fridfullt på missionsstationen som de bygger i djungeln. Det blir som en fristad för dem själva och indianerna som lever där.



När kyrkan skickar Altamirano (Ray McAnally) för att syna verksamheten och medla mellan portugiserna och spanjorerna, blir det upp till fader Gabriel, Mendoza och Fielding (Liam Neeson) att försöka övertyga Altamirano om att låta dem fortsätta med sitt missionsarbete. Att visa att det varit framgångsrikt och sprider Guds budskap, även hos indianerna som av många ses som djur.



The Killing Fields (1984) var en medryckande film som gick hem fullt ut. Det är långt ifrån samma upplevelse med den här filmen, även om det är en stark historia. Det är starkt, det är ibland vackert men även dystert och tungt. Det känns inte som något förskönas för filmens skull. Istället visas tidsperioden upp så som det nog var till stor del. Det innebär ett tungt liv där klasskillnaderna gör sig påminda och kyrkans makt är uppenbar.



Ennio Morricones huvudtema till filmen är balsam för själen. Både vackert och sorgligt vilket fångar filmens tema och vad vi tar del av i bild. Filmen blir dock mer som Silence (2016) än The Killing Fields (1984) vilket är synd. Det innebär att det är en välgjord produktion men som lämnar en något oberörd. Trots fin musik, ett fint foto och bra prestationer är det lite svårt att engageras i filmen som önskat.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.4

Prison 77

Titel: Modelo 77 / Prison 77
Genre: Drama/Thriller
Land: Spanien
År: 2022
Regi: Alberto Rodríguez
I rollerna: Miguel Herrán, Javier Gutiérrez, Xavi Sáez, Catalina Sopelana

Handling: Barcelona, 1976. Dömd till ett orimligt långt straff för förskingring tar den unge Manuel strid mot den omänskliga fängelsetillvaron. Tillsammans med cellkamraten Pino kräver de rättvisa i en omänskligt rå miljö.

Omdöme: Manuel (Miguel Herrán) sätts i fängelse i Barcelona år 1976 efter att ha stulit motsvarande en månadslön. Han vet dock inte hur långt fängelsestraff han får då han inte haft någon rättegång. Den utnämnda försvarsadvokaten säger att han kan räkna med 12-13 års fängelse, något som är helt orimligt för brottet han begått. Då han inte får någon rättegång är ovissheten stor när han hamnar i fängelse.



Efter diktatorn Francos död 1975 kräver spanjorerna en demokrati. Det är dock inte något som speglar vad som sker i fängelset. Där är det vakterna som styr och ställer efter deras egna uppsatta regler. Manuel blir snart varse om hur systemet funkar, eller rättare sagt hur det inte funkar. Han blir även vän med cellkamraten Pino (Javier Gutiérrez) som är en fängelseveteran som känner till de flesta tricksen.



Regi av Alberto Rodríguez vilket är intressant då han tidigare hade gjort den mycket bra La isla mínima / Marshland (2014). Och ju längre in man kommer i denna fängelsefilm, ju mer känner man igen stilen. Det blir till stor del bättre och bättre under resans gång som man gör med Manuel, Pino och de övriga där i fängelset.



Filmen påminner lite om utmärkta franska fängelsefilmen Un prophète (2009) där en ung brottsling lär sig hur det funkar på insidan och tas om hand av en veteran i matchen. Däremot skiljer sig filmerna åt i annat då denna till stor del handlar om fångarnas kamp mot vakterna och fängelset. De är relativt enade med varandra, även om det finns en och annan som vill styra och har en annan syn på hur man ska gå tillväga.



Något man känner under filmens gång är att den fångat en genuin känsla av fängelset och tidseran. Uppenbarligen har man gjort mycket research kring detaljerna och det är trots allt baserat på verkliga händelser, så man har haft en hel del material att gå efter. Däremot är de två huvudpersonerna Manuel och Pino fiktiva karaktärer, även om händelserna de är inblandade i alltså är verklighetsbaserade.



Tycker filmen har en hel del som talar för den. Ganska skönt att slippa grupperingarna och rasfrågan som nästan uteslutande brukar hamna i fokus i fängelsefilmer. Här är det istället det politiska läget i landet som gör att fängelserna lever kvar i Franco-eran. Försöker du göra din röst hörd tystas du snabbt med diverse våldsgärningar. Enda sättet att nå ut till omvärlden är genom att få media att bli varse om vad som pågår. Men för att nå dit krävs drastiska åtgärder. En kamp som kan vara värd att utkämpa. Eller är den verkligen det?

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.0

52 Actors - Gene Hackman

Gene Hackman är en av de stora favoriterna och utan tvekan en av de allra främsta skådespelarna någonsin. En legend, inget snack om saken. Så många minnesvärda roller och filmer att plocka fram. I de allra flesta filmerna är han också den lysande stjärnan som tar över scenerna på egen hand med sin närvaro.

En sån där skådespelare som är lika bra som hjälte och som skurk. I starka, dramatiska roller som lättsammare, komiska roller.

Skulle kunnat lista 20 eller fler filmer men 15 blir lagom. Många filmer bland dessa utvalda som gärna ses om med jämna mellanrum. Men i princip alla filmer med honom är värda att se, även de mer mediokra.




Plats #15

The Package (1989)


Av Andrew Davis som senare gjorde The Fugitive (1993) är detta en klart trevlig film lite i den stilen där Gene Hackman spelar militären Johnny Gallagher som blir inblandad i en militär konspiration.



Plats #14

Enemy of the State (1998)


Hackman övertygar som säkerhetsexperten Brill i denna oftast effektiva Tony Scott-film om övervakning.



Plats #13

Heartbreakers (2001)


Underhållande och rolig film som är lite som en kvinnlig motsvarighet till Dirty Rotten Scoundrels (1988) där Hackman ses som tobaksmiljonären Tensy.



Plats #12

Prime Cut (1972)


En trevlig överraskning där Gene Hackman spelar Mary Ann som ställs mot utsände torpeden Nick Devlin (Lee Marvin).



Plats #11

Night Moves (1975)


Trevlig neo-noir där Hackman spelar privatdetektiven Harry Moseby som anlitas att hitta en f.d. filmstjärnas försvunna dotter och hamnar i en farlig situation.



Plats #10

Crimson Tide (1995)


Tony Scott regisserar och Hackman axlar rollen som ubåtskaptenen Frank Ramsey som ställs inför ett par tuffa beslut och inte kommer överens med nytillträdda örlogskaptenen Ron Hunter (Denzel Washington).



Plats #9

The Royal Tenenbaums (2001)


Hackman är klart bra i rollen som Royal Tenenbaum i en av Wes Andersons bästa filmer. Humoristisk med gott om hjärta och värme.



Plats #8

French Connection II (1975)


Uppföljaren till originalet är inte alls tokig och ser Gene Hackman i paradrollen som "Popeye" Doyle ta sig till Marseille där han hamnar i stora drogproblem. En underskattad film och prestation av en utmärkt Hackman.



Plats #7

A Bridge Too Far (1977)


En klart bra krigsfilm fylld med kända namn där Hackman är en av alla dessa i rollen som generalmajor Sosabowski.



Plats #6

Mississippi Burning (1988)


En storfilm av Alan Parker som bjuder på gott om dramatik och spänning. Hackman spelar FBI-agenten Anderson som tillsammans med kollegan Ward (Willem Dafoe) skickas till den amerikanska södern för att utreda tre mord som Ku Klux Klan kan ligga bakom.



Plats #5

The Conversation (1974)


Filmen Francis Ford Coppola gjorde mellan de två första Gudfadern-filmerna är hög på paranoia och där Hackman i rollen som avlyssnaren Harry Caul gör en av sina allra främsta prestationer.



Plats #4

No Way Out (1987)


Lite av en favoritthriller som tål att ses flera gånger. Hackman spelar försvarsministern David Brice som tillsammans med sin högra hand försöker dölja sin inblandning i ett dödsfall.



Plats #3

Unforgiven (1992)


En minnesvärd Hackman i Oscarsvinnande rollen som tuffe och smått elake sheriffen "Little" Bill Daggett i denna Clint Eastwood-klassiker.



Plats #2

Young Frankenstein (1974)


Inte helt lätt att känna igen honom, men Hackman dyker upp i en liten roll som den blinde mannen i denna utmärkta Mel Brooks-komedi.



Plats #1

The French Connection (1971)


Utmärkt film av William Friedkin och en av Hackmans paradroller som polisen Jimmy "Popeye" Doyle som han kom att vinna sin första Oscar för. En riktigt bra och välspelad klassiker.




Totalt har 49 filmer setts med Gene Hackman:

Bonnie and Clyde (1967)
The Split (1968)
The Gypsy Moths (1969)
Downhill Racer (1969)
Marooned (1969)
I Never Sang for My Father (1970)
The French Connection (1971)
Cisco Pike (1972)
Prime Cut (1972)
The Poseidon Adventure (1972)
Scarecrow (1973)
The Conversation (1974)
Young Frankenstein (1974)
Night Moves (1975)
French Connection II (1975)
The Domino Principle (1977)
A Bridge Too Far (1977)
Superman (1978)
Under Fire (1983)
Uncommon Valor (1983)
Target (1985)
Hoosiers (1986)
No Way Out (1987)
Bat*21 (1988)
Another Woman (1988)
Mississippi Burning (1988)
The Package (1989)
Postcards from the Edge (1990)
Narrow Margin (1990)
Class Action (1991)
Company Business (1991)
Unforgiven (1992)
The Firm (1993)
Wyatt Earp (1994)
The Quick and the Dead (1995)
Crimson Tide (1995)
Get Shorty (1995)
Extreme Measures (1996)
The Chamber (1996)
Absolute Power (1997)
Twilight (1998)
Enemy of the State (1998)
Under Suspicion (2000)
The Replacements (2000)
Heartbreakers (2001)
Heist (2001)
The Royal Tenenbaums (2001)
Behind Enemy Lines (2001)
Runaway Jury (2003)

Totalt snittbetyg på samtliga 49 filmer (av 5.00) = 3.10