fredag 3 mars 2023

Back to the Wall



Titel: Le dos au mur / Back to the Wall / Med ryggen mot väggen
Genre: Kriminalare/Drama/Film-Noir
Land: Frankrike
År: 1958
Regi: Édouard Molinaro
I rollerna: Gérard Oury, Jeanne Moreau, Philippe Nicaud, Claire Maurier

Handling: En rik industrialist upptäcker att hans fru har en affär och bestämmer sig för att hämnas genom att utpressa henne under en antagen identitet.

Omdöme: Denna långfilmsdebut av Édouard Molinaro visar sig vara precis så trevlig som en regidebut ibland kan vara av en regissör som uppvisar skaparglädje. Det är en typ av film jag är svag för och som följer i fotspåren på den amerikanska noiren och även en av de mest kända franska filmerna i genren i Les diaboliques (1955). Den gången var det regi av Henri-Georges Clouzot, ofta nämnd som den franske Hitchcock. Denna film av Molinaro må ha mer noir än Hitchcock över sig, men framförallt är det en klart bra film.




Historien inleds med att en man, Jacques Decrey (Gérard Oury) sent en kväll tar sig in i lägenheten hos en man som han dödar. Han måste nu göra sig av med kroppen och försöker uppenbarligen få det att se ut som mannen packat och gett sig iväg. Frågan är varför han ville döda mannen, hur han ska göra sig av med kroppen och om han är en professionell yrkesmördare eller bara planerat det hela som en hämnd för något.




Vi backar bandet lite grann. Jacques Decrey är en industrialist som varit borta över helgen och jagat. Han återvänder dock en kväll för tidigt och råkar då se sin älskade hustru Gloria (Jeanne Moreau) med en annan man. Mannen visar sig vara Yves Normand (Philippe Nicaud) och är en aspirerande skådespelare.




Motivet klarnar och vi kan ta del av Jacques stegrande frustration och ilska över affären. Han vill konfrontera älskaren med en gång, men tyglar sina känslor och planerar istället att utpressa sin fru genom en antagen identitet. På så vis sätter han press på älskarna, men frågan är vad han egentligen vill få ut av det hela.




Gérard Oury i huvudrollen påminner en del om en ung Alan Arkin i kombination med Charles Boyer när han spelar den lurige och iskalle maken i Gaslight (1944) som terroriserar sin hustru. Här är det inte samma typ av terrorisering då Jacques förvisso vill skrämma sin fru Gloria, men han verkar genuint älska henne och vilja ha tillbaka henne. Fast det kan man aldrig vara säker på. Vi vet inte vad Jacques är kapabel till eller vad han planerat då det finns flera möjliga scenarier.




Huvudpersonen Jacques Decrey fångar ens intresse då man får lite blandade vibbar av honom. Å ena sidan verkar han kunna vara en kall och elak make som vill utkräva en djävulsk hämnd. Å andra sidan kan han göra exakt vad som krävs för att visa sin kärlek och vinna tillbaka sin hustru. Det är en fin balansgång och chansen är stor att något får bägaren att rinna över som slutar i ett vansinnesdåd.




Det är en snyggt fotad film som sätter tonen tidigt under den inledande sekvensen som håller på nästan helt utan dialog när Jacques kommit till lägenheten för att göra sig av med hustruns älskare. Uppskattar verkligen när en regissör tar sig tid att sätta upp scenerna med ett starkt bildspråk. Det blir extra njutbart på så vis och fångar fint atmosfären som skapas.




En klart bra fransk noir-film är vad man får av det hela. En regidebut som bygger på en bok av Frédéric Dard som även varit med och skrivit manuset. Det har uppenbarligen funnits en bra grund att jobba med vid sidan om att filmen rent stilistiskt tilltalar med fotot, ljussättningen, skuggorna och det faktum att man inte riktigt vet hur allt ligger till förrän man kommer till slutet. Och även då kommer någon vändning på det hela som ger en rafflande avslutning. Nej, detta är en gömd liten pärla som visar sig vara en av årets bättre filmer.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.1

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar