Bob Roberts

Titel: Bob Roberts
Genre: Komedi/Drama/Musik
Land: USA/Storbritannien
År: 1992
Regi: Tim Robbins
I rollerna: Tim Robbins, Alan Rickman, Giancarlo Esposito, Jack Black, John Cusack, David Strathairn, James Spader, Fred Ward, Helen Hunt, Susan Sarandon

Handling: Mockumentär om den konservativa folksångaren/politikern Bob Roberts som bedriver en smutsig kampanj för att bli senator.

Omdöme: Bob Roberts (Tim Robbins) delar verkligen folket i två läger. Han är en politiker från Pennsylvania som siktar på att bli senator i Vita huset och ställs mot motståndaren Brickley Paiste (Gore Vidal) i valet 1990. Roberts driver stora delar av sin valkampanj från scenen då han uppträder som folksångare med sina politiska budskap. Han är älskad av de egna och avskydd av den andra sidan.



Vi följer Bob Roberts valkampanj och turnerande via en mockumentär-stil där brittiske dokumentärfilmaren Terry Manchester (Brian Murray) filmar och intervjuar Bob Roberts och hans medarbetare. Kameran följer även med Bob Roberts på hans turnébuss varifrån han tillsammans med manskapet bedriver börshandel, något Bob Roberts blivit mångmiljonär på. Lite som om Gordon Gekko valde att kliva in i politiken, fast med folksångandet som dold talang.



Filmen har uppenbart varit inspirerad av den desto mer lyckade mockumentären This Is Spinal Tap (1984) fast i det här fallet är det politik det handlar om. Det blir dock en hel del sånguppträdanden här också då Tim Robbins framför folksångerna han skrivit tillsammans med sin bror David Robbins. Förebilden är tydligt Bob Dylan och man får väl säga att det inte låter så illa och budskapet i låttexterna är oftast träffande. Så pass att Tim Robbins vägrade släppa ett soundtrack då han endast vill att de spelas i sin rätta kontext med filmen.



På många sätt är det en slående likhet med hur det går till i den politiska världen. Smutsiga kampanjer bedrivs för att vrida på sanningen och slingra sig ur minst sagt oetiska situationer och skumma affärer. Nu är filmen vinklad åt ett håll som det tyvärr brukar vara. I själva verket spelar det ingen roll vilken sida det handlar om. Politiken är smutsig och det blir mest pest eller kolera när allt är sagt och gjort.



Under filmens gång sitter man och väntar på att den ska komma igång och greppa tag i en. En politisk satir gjord som en mockumentär som har lite svårt att engagera och blir inte särskilt rolig, även om några saker alltså är slående och taget från verkligheten, vilket även stämmer bra in på dagens världssituation och politiska spel. Även lite för mycket folksångsuppträdanden under filmens gång vilket sänker tempot.



Filmen hettar till och lyckas bli som mest övertygande med ett attentatsförsök. Hela denna sekvens med efterspelet känns väldigt autentiskt och hur det går till i verkligheten runt en sådan händelse. Dock blir en del saker lite för överdrivna och övertydliga för att återigen vinkla det att ett parti är boven. I det här fallet är det ju Bob Roberts och hans stab med f.d. CIA-mannen Lukas Hart (Alan Rickman) i spetsen.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 7.0