John Wick: Chapter 4

Titel: John Wick: Chapter 4
Genre: Action/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 2023
Regi: Chad Stahelski
I rollerna: Keanu Reeves, Donnie Yen, Bill Skarsgård, Laurence Fishburne

Handling: Den fjärde filmen om lönnmördaren John Wick ställer antihjälten mot hans dödligaste fiender hittills. Innan han kan förtjäna sin frihet måste Wick möta en ny fiende med mäktiga allianser över hela världen och krafter som förvandlar gamla vänner till fiender.

Omdöme: John Wick (Keanu Reeves) har tagit sig till den marockanska öknen där han dödar ett överhuvud för "the high table". Detta får konsekvenser då organisationen inte kan acceptera att låta Wick komma undan med det. De skickar markisen Vincent de Gramont (Bill Skarsgård) för att ta hand om problemet och eliminera John Wick en gång för alla. Han har alla medel till sitt förfogande och Wick kommer inte kunna gömma sig vart han än befinner sig.



Vincent de Gramont väljer att plocka in Caine (Donnie Yen), en gammal kollega och vän till Wick, för att döda honom. Även spåraren som kallar sig själv för Nobody (Shamier Anderson) har fått upp spåret på Wick och erbjuder sina tjänster till de Gramont mot bra betalning. Dessutom är alla andra mördare runt om i världen redo att döda John Wick mot belöningen som utlovas.



Historien tar oss mellan New York, Osaka, Paris och Berlin där John Wick är en jagad man. Det är en högoktanig actionrökare som inte sparat på krutet. Allt till ögongodis vad gäller det färgglada fotot och med pumpande musik när John Wick gör upp med en efter en.



Filmens inledande stora fajt på hotellet i Osaka är lite av en aptitretare. Känns som ett för stort slag för att komma så pass tidigt. Tack och lov blir det inte samma visa gång på gång eftersom filmen varierar sig i mindre och större slag på olika platser. Det blir nästan som i ett spel där du ska klara olika nivåer med diverse motståndare i nya miljöer.



Visst är det inte gjort för att vara realistiskt, det får man ha klart för sig. Detta är inte en verklig värld och avsaknaden av poliser är påtaglig om man skulle börja leta fel. Det är inte en värld som verkar ha poliser när man tänker efter. Istället är det organisationen med mördare som styr och gör upp bäst de vill utan att någon lägger sig i utifrån. De enda lagarna och reglerna du behöver följa är de som finns i denna värld och som organisationen Wick är en del av måste följa, men inte alltid gör.



Något som blir påtagligt och uppskattas är att filmen inte förstörs med en massa snabba klipp, något som annars präglar de flesta moderna actionfilmerna. Regissören Chad Stahelski, som även regisserade de tidigare installationerna, har en bakgrund som stuntman och som sådan vill han uppenbarligen visa upp stuntbiten framför en massa klipp. Inte alltid det ger full effekt, men med tanke på hur mycket action det blir under den nästan tre timmar långa filmen är det skönt att slippa klipp på klipp på klipp som bara skulle förstöra och få en att tröttna.



Här finns mycket att plocka fram och ta med sig. Helt enkelt en underhållande resa som är snyggt paketerad med bildspråket, miljöerna, musiken och alla uppgörelser. Två favoritsekvenser är dels på nattklubben i Berlin som har en hel del på gång, dels under en sekvens som nästan uteslutande filmats rakt uppifrån när Wick tar sig an en hord med mördare inne i en byggnad.



Lite om karaktärerna och skådespelarna. Bill Skarsgård som Vincent de Gramont funkar ok och ska vara en arrogant, överlägsen typ som man ska ogilla. Hade föredragit en lite äldre skådespelare med mer pondus, gärna en fransman som t.ex. Vincent Cassel. Sen har vi Donnie Yen som den blinde svärdsmannen Caine. Lite blandade känslor med honom och det faktum att han ska vara blind, men det är givetvis en del av poängen med karaktären.



Favoritkaraktären måste vara Killa (Scott Adkins) som är överhuvudet i Tyskland. Han känns som en Bond-skurk som verkligen sticker ut och även har ett par överraskningar att bjuda på. Det är också på hans nattklubb i Berlin som en av de bättre sekvenserna alltså tar plats. Den andra karaktären som inte får glömmas är Klaus (Sven Marquardt) som bara är med i någon enstaka scen, men som man skrattar gott åt med hans enda replik "I am Klaus".



Allt som allt är detta en underhållande actionrökare som skulle kunna sägas är som en blandning mellan The Warriors (1979), Kill Bill: Vol. 1 (2003) och Atomic Blonde (2017). Utan att minnas de föregående tre John Wick-filmerna tillräckligt bra, är det mycket möjligt att denna fjärde film är den vassaste med den andra filmen som god tvåa.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 8.6

---

Om visningen: En sen kvälls-/nattvisning är inte helt fel, snarare helt perfekt för den här filmen. Långt ifrån fullsatt och det är att föredra när man kan bre ut sig lite extra, speciellt med tanke på att filmen är på nästan tre timmar.

Inga direkta störningsmoment under filmens gång. Det enda som man kan invända mot är att ljudet var lite för högt. Inget emot högt bioljud men det ska vara bättre balanserat och med mer bas och tyngd än att nästan vilja hålla för öronen under de många skottlossningarna och höga smällarna.