Judgment Night

Titel: Judgment Night
Genre: Action/Kriminaldrama/Thriller
Land: USA/Japan
År: 1993
Regi: Stephen Hopkins
I rollerna: Emilio Estevez, Cuba Gooding Jr, Stephen Dorff, Jeremy Piven, Denis Leary

Handling: Fyra kompisar är på väg till en boxningsmatch när de kör av på fel avtagsväg, hamnar i ett gängbråk och är snart jagade av gänget.

Omdöme: De fyra vännerna Frank (Emilio Estevez), Mike (Cuba Gooding Jr), Ray (Jeremy Piven) och Franks bror John (Stephen Dorff) ska umgås för första gången på flera månader. Frank har fått tillåtelse att vara borta ett par timmar från sin fru och deras nyfödda dotter. Det är dags att ta sig till arenan för att gå på boxningsmatch.



Ray har fixat en stor husbil, en s.k winnebago så att de kan ha trevligt på vägen till och från matchen. Men de hamnar i en bilkö vilket gör att de får svårt att hinna till huvudmatchen. De väljer då att ta en avfart från motorvägen och hamnar då i ett öde, slitet område och har ingen aning hur de tar sig därifrån.



Ett gäng med den hänsynslöse ledaren Fallon (Dennis Leary) jagar en man som stulit från dem och eftersom vännerna försöker hjälpa denna man som skadats, blir de nu jagade. I den farliga förorten kan farorna lura bakom varje hörn och efter sig har de Fallon och hans gäng som inte tänker ge sig förrän de tystat de fyra vännerna.



En film som går lite i vågor, som blandar och ger under filmens gång. Det inleds lite halvmysigt och har en typisk tidig 90-tals känsla när de fyra vännerna glatt umgås i husbilen på väg till matchen. Det hela tar sedan en vändning och hamnar på ogästvänlig mark där uteliggarna, narkomanerna och de kriminella dominerar området.



De fyra vännerna tar sig till övergivna tåg, till ett utsatt bostadsområde, kanalsystemet under jorden och ett stängt köpcenter. Inte särskilt originellt, men det håller oftast intresset uppe. Dock alltså något ojämnt där vissa sekvenser funkar bättre än andra. Ibland är man även på lekhumör med fotot vilket kommer något överraskande i en sån här film.



När man läser om filmen i efterhand står det klart att filmen var tänkt att vara en mörkare film med elektronisk musik. Kan mycket väl tänka mig att det då kunde blivit lite som Assault on Precinct 13 (1976) och Escape from New York (1981). Istället la sig filmbolaget i och ville lägga till mer humor och dessutom valde regissören bort den elektroniska musiken för mer actionfylld orkestermusik. Inte helt rätt val som det visar sig då musiken på sina håll blir lite väl skrikig och opassande.



Filmen har tillräckligt med svärta på sina håll för att hålla en på tårna och känna att man inte kan vara säker på hur det ska gå för de fyra vännerna. Fallon är en psykopat som inte verkar ha några spärrar. För honom blir det en principsak. Avslutningsvis har Dennis Leary aldrig varit en favorit men han funkar ganska bra här som genomonde Fallon.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.6