Thank You for Smoking (Revisited)

Titel: Thank You for Smoking
Genre: Komedi/Drama
Land: USA
År: 2005
Regi: Jason Reitman
I rollerna: Aaron Eckhart, William H. Macy, J.K. Simmons, Robert Duvall, Sam Elliott, Maria Bello, Katie Holmes, Rob Lowe

Handling: En satir vars handling rör sig kring Nick Naylor som dels är talesman och lobbyist för tobaksbolagen och dels försöker vara en bra förebild för sin tolvåriga son.

Omdöme: I Jason Reitmans regidebut får vi följa Nick Naylor (Aaron Eckhart) som är vicepresident för Academy of Tobacco Studies. Som sådan representerar han tobaksbolagen som talesperson och lobbyist, något han inte blir särskilt populär över. Nick har en förmåga att kunna argumentera sig ur det mesta och har hela tiden en positiv syn på saker och ting, även när det kommer till jobbiga ämnen.



Nick, som har en son som bor med ex-frun och hennes sambo, har fullt upp med att resa över hela landet. Hans chef B.R. (J.K. Simmons) skickar honom att träffa företagets grundare Captain (Robert Duvall) som ger honom grönt ljus att ta sig ut till Hollywood för att försöka få cigarettrökande populärt igen i filmindustrin. Det blir en chans för Nick att ta med sig sonen och även besöka Lorne Lutch (Sam Elliott) som var den s.k. Marlboro Man som hotar att förstöra tobaksbolagens rykte.



Nick Naylor ställer även upp på att träffa journalisten Heather Holloway (Katie Holmes) vilket visar sig få honom att hamna i blåsväder, något senator Ortolan Finistirre (William H. Macy) inte bara kan gotta sig över utan även använda mot Nick i kampen mot tobaksbolagen. Nick är ju trots allt tobaksbolagens ansikte utåt och den som skapar mest problem för motståndarna till tobaksbolagen.



Filmen hade setts en gång i tiden och uppskattades då, men i princip inget mindes från den. Skönt då att kunna konstatera att den håller fint. En satir som är tillräckligt seriös för att den ska tas på allvar. Samtidigt med träffsäker humor och flera bra karaktärer och prestationer som gör detta till en rakt igenom trevlig och underhållande filmtitt.



Aaron Eckhart är som klippt och skuren för huvudrollen som Nick Naylor och det är inte så konstigt efter att han tidigare hade visat prov på sin talang i In the Company of Men (1997) och Thursday (1998). Jason Reitman har samlat en rad duktiga skådespelare runt honom vilket han åstadkom genom att skriva personliga brev till var och en vilket övertygade dem att vara med i filmen.



William H. Macy är precis som man gillar honom och sett honom flera gånger. Han övertygar som den allvarsamma och lättirriterade senatorn som vill sätta dit Nick Naylor. J.K. Simmons kör sin grej som Nicks chef och funkar bra. Robert Duvall iklär sig rollen som "the big boss" utan problem. Sam Elliott är perfekt som Marlboro Man. Ja, det är glasklart att samtliga valts ut med omsorg av Reitman då alla passar bra och får välskrivna karaktärer att jobba med.



Detta är helt enkelt en riktigt fin regidebut av Jason Reitman som tillhör hans allra bästa filmer. Den vågar vara vågad på sina håll, är rolig rakt igenom men även med en del hjärta under filmens gång, inte minst mellan far och son. Det enda som kanske saknas är att filmen kunde varit lite längre. 90 minuter gör förvisso att man inte har några döda punkter och får hela tiden ett bra flyt, så det är dumt att klaga. Men det känns som man utan problem hade välkomnat att få spendera lite längre tid med Nick Naylor och alla andra trevliga karaktärer vi träffar, där flera av dem bara är med i någon enstaka scen.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.5