
Titel: Solamente nero / The Bloodstained Shadow / Only Blackness / Den blodsbestänkta skuggan
Genre: Mysterium/Thriller
Land: Italien
År: 1978
Regi: Antonio Bido
I rollerna: Lino Capolicchio, Stefania Casini, Craig Hill, Massimo Serato
Handling: När den unge professorn återvänder till sina hembygder i Venedig för att hälsa på sin bror som är katolsk präst, börjar mystiska företeelser äga rum. Betydelsefulla och välkända individer från samhället förföljs och mördas och de båda bröderna tar på sig uppgiften att försöka avslöja den perverterade gärningsmannen, samtidigt som de båda två plågas av hemska minnen från deras barndom.
Omdöme: Stefano (Lino Capolicchio) är en ung professor som efter flera år är på väg till sina gamla hemtrakter i Venedig med tåg. Ombord träffar han Sandra (Stefania Casini) som han delar tågkupé med. Väl i Venedig återser Stefano sin bror Paolo (Craig Hill) som är den lokala prästen på en av öarna runt Venedig.

En regnig natt bevittnar Paolo från sitt sovrumsfönster hur någon attackerar en kvinna. Kvinnan hittas dagen efter död på ett annat ställe och Stefano tycker sig se likheter med ett gammalt mordfall där en ung flicka dödades på liknande sätt och där mördaren aldrig fångades.

Denna relativt sena giallo-film är inspelad i Venedig under lågsäsong, alltså under vinterhalvåret. Det är folktomt vilket är ett plus när man spelar in, men det är även grått och trist. Det gör att man har en del fina och klassiska inspelningsplatser runt om Venedig men de kommer inte riktigt till sin rätt med tanke på klimatet. Det får sägas att det även faller på regissören och filmens fotograf som inte lyckats ge det hela en snygg yta som en bra giallo oftast har.

Vad gäller storyn är manuset typiskt invecklat för genren. Man får med många karaktärer och sidohistorier som med flit gör att man ska få många misstänkta. De tre huvudpersonerna blir dock Stefano, hans bror Paolo och Sandra. Paolo är vittne till det första mordet och får även dödshot. Stefano och Sandra inleder en affär under tiden som mystiken tätnar och dödssiffran stiger.

Att det skulle vara någon av de bättre giallo-filmerna man sett kan man inte påstå. Inga direkt bra huvudpersoner eller andra trevliga karaktärer, inte direkt snygg att titta på, morden är helt ok och något mord sticker ut lite mer. Den har dock en del som gör att den funkar helt ok. Det börjar med musiken av Stelvio Cipriani som skapar ganska bra stämning och låter en del som Dario Argentos vapendragare Goblin. Något ojämn på sina håll men överlag en av styrkorna med filmen.

När filmen lider mot sitt slut och vi når upplösningen känner man att det hela blivit lite väl invecklat. Fast på sätt och vis har det sin charm då det gör att man som tittare ska gissa och bli bortdribblad. Problemet är bara att det hela inte är så smart som filmmakarna kanske fått för sig att det ska vara. Lite för lång också vilket inte direkt hjälper spänningen eller tempot, även om musiken och en del mordscener håller intresset uppe.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar