
Titel: The Grey Fox
Genre: Drama/Västern
Land: Kanada
År: 1982
Regi: Phillip Borsos
I rollerna: Richard Farnsworth, Jackie Burroughs, Wayne Robson, Ken Pogue
Handling: Gentlemannatjuven Bill Miner släpps från San Quentin men har svårt att anpassa sig till det laglydiga livet. Han beslutar sig för att åka till Kanada och bli tågrånare.
Omdöme: Året är 1901 då Bill Miner (Richard Farnsworth) släpps ut från San Quentin-fängelset efter att ha avtjänat 33 år för att ha rånat diligenser. Tiderna har förändrats och Bill har blivit äldre. Den s.k. gentlemannatjuven tar sig till sin syster där han försöker leva laglydigt med ett lågavlönat slavjobb.

Trots att han suttit inspärrad så pass länge, eller kanske tack vare det, känner han att han måste gå efter magkänslan och det är att vara sin egen chef. Han förmår sig helt enkelt inte att jobba åt någon när han har de andra tankarna i huvudet. Efter att ha sett en av de tidigaste filmerna The Great Train Robbery (1903), bestämmer han sig för att sadla om och bli tågrånare.

Under det antagna namnet George Edwards beger han sig norrut och tar sig till Kanada och British Columbia där han blir tågrånare tillsammans med Shorty Dunn (Wayne Robson). De bägge trycker sedan i Kamloops där de ligger lågt ett tag och där Bill blir en respekterad och omtyckt medborgare. Bill får tankarna på annat håll när han får upp ögonen för fotografen Kate Flynn (Jackie Burroughs). Men det visar sig bli lugnet före stormen då en utsänd Pinkerton-detektiv fått upp spåret...

Denna kanadensiska film har flera gånger nämnts som en av de främsta kanadensiska filmerna någonsin. Den har listats bland de tio bästa kanadensiska filmerna som gjorts och fick hela 13 Genie-nomineringar (kanadensiska motsvarigheten till Guldbaggar) och vann 7, inklusive bästa film. Den blev även Golden Globe-nominerad för bästa utländska film och Richard Farnsworth för bästa manliga huvudroll.

Något besviken är man trots allt då filmen inte når upp till sitt fina rykte. Kan se glimtar av en bra film på sina håll med en duktig och gemytlig Richard Farnsworth i huvudrollen och fina British Columbia som skådeplats. Historien, som bygger på den verklighetsbaserade Bill Miner, är inte heller tokig. Men när filmen slutar känner man att det fanns mer att plocka fram och visa som man endast beskriver i text. En del sekvenser hade gott kunnat ersättas med mer intressanta saker från hans historia. Och musiken som mestadels består av irländsk folkmusik känns opassande.

Richard Farnsworth hade själv en spännande väg i filmbranschen då han jobbade som stuntman i över 30 år (ända sedan 1930-talet) innan han blev en etablerad skådespelare. Lite av en mysfarbror och gentleman som starkt ogillade svordomar. Han skulle komma att bli Oscarsnominerad två gånger för Comes a Horseman (1978) och sin paradroll The Straight Story (1999) vilket också blev hans sista roll.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar