The Whale

Titel: The Whale
Genre: Drama
Land: USA
År: 2022
Regi: Darren Aronofsky
I rollerna: Brendan Fraser, Hong Chau, Sadie Sink, Ty Simpkins

Handling: En tillbakadragen lärare som lider av svår fetma, försöker återknyta kontakten med sin 17-åriga dotter.

Omdöme: En Darren Aronofsky-film vet man nästan per automatik kommer väcka känslor. Efter filmer som inte minst Requiem for a Dream (2000), The Wrestler (2008) och Black Swan (2010) vet man vad han är kapabel till och denna film får läggas till bland dessa.



Charlie (Brendan Fraser) lär ut collegestudier i litteratur online men väljer att inte visa sig på kamera för sina studenter. Anledningen är att han skäms för sin extrema fetma. Det har nått en nivå som gör att hans hälsa drastiskt försämras. Eftersom han inte har någon sjukförsäkring och vägrar ta sig till sjukhuset, får hans vän tillika sjuksystern Liz (Hong Chau) ta hand om honom via dagliga hembesök.



Eftersom Charlie inte vill eller kan gå ut spenderar han all sin tid i sin lägenhet, främst på soffan med laptopen och TV:n. En dag får kan påhälsning av Thomas (Ty Simpkins) som är missionär från en religiös församling. Liz är inte sen med att schasa iväg honom, men han ger sig inte så lätt och kommer återvända.



En dag dyker även Charlies numera 17-åriga dotter Ellie (Sadie Sink) upp som han inte träffat sedan hon var 8 år gammal. Detta då Ellies mamma Mary (Samantha Morton) fick full vårdnad om henne när Charlie lämnade dem och inte velat att hon ska ha kontakt med sin far av lite olika anledningar.



Det är på många sätt en sorglig film, men skönt nog inte helt nattsvart och inte så deprimerande som man först befarar. Charlie har en förmåga att ha en positiv attityd och försöka se det bästa i andra, även om det omvända gäller honom själv. Något har fått honom att förlora hoppet och ge upp vilket gjort att han tröstäter och blivit stor som en val.



Brendan Fraser må ha en tacksam roll att spela som den överviktige Charlie med utmärkt makeup och proteser som verkligen får honom att se överviktig ut. Men det ska absolut inte ta något ifrån hans prestation då han är mycket bra. Man märker att han gått in för rollen till hundra procent med sättet han rör sig på, hans sätt att prata och den sorgsna blicken i hans ögon. Han var duktig i bl.a. The Quiet American (2002), men detta är utan tvekan hans livs roll.



Filmen har inte många karaktärer och bygger på en pjäs, så i princip hela filmen utspelar sig i Charlies lägenhet. Trots det blir det aldrig tråkigt att följa Charlie som får sina besök och vi får mer kött på benen för att liksom luska ut hans bakgrund och vad som fått honom att hamna i den sits han försatt sig i. Relationen till dottern blir en viktig ingrediens och han känner att han vill se till att hon lever ett bra liv och tar vara på sin potential.



Skönt nog är det alltså inte en deprimerande film och det finns humoristiska inslag som lättar upp stämningen emellanåt. Dessa står främst Liz för som spelas övertygande och naturligt av Hong Chau. Hennes interaktion med Charlie är fin och även om man till en början inte riktigt förstår vad deras relation är till varandra, klarnar det längre in och då faller allt på plats.



Är det något som inte funkar fullt ut så är det karaktären Thomas och de religiösa inslagen som han för med sig. Så känns det åtminstone under stora delar av filmen. Men när man kommit till filmens senare delar fyller det en funktion. Hade kunnat tona ner det (det religiösa snacket) under filmens gång, men det funkar alltså till slut. Det blir även smått hjärtskärande och känslosamt när vi når slutet. Charlie lämnar verkligen avtryck på de som träffar honom och oss tittare. Filmen är kanske inget man direkt suktar efter att se om, men det är en ytterst välspelad och berörande film väl värd att se.

5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.8