Annie Hall (Revisited)

Titel: Annie Hall
Genre: Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1977
Regi: Woody Allen
I rollerna: Woody Allen, Diane Keaton, Tony Roberts, Carol Kane, Paul Simon, Shelley Duvall, Christopher Walken, Sigourney Weaver

Handling: Berättelsen om den neurotiske komikern Alvy Singer och hans förhållande med den mer jordnära Annie Hall.

Omdöme: En av Woody Allens mest hyllade och älskade filmer som även kammade hem Oscarn för bästa film, bästa regi, bästa manus samt bästa kvinnliga huvudroll (Diane Keaton). En klassiker helt enkelt som när den sågs första gången uppskattades men inte älskades. Det kändes därför lite småspännande att ta sig an den på nytt och se om det inte kunde bli en Woody-favorit av det hela.



Alvy Singer (Woody Allen) är en komiker i New York som väljer att öppna upp sig och berätta om sitt förhållande med Annie Hall (Diane Keaton). Att han är neuritisk, ser antisemitism överallt och har en allmänt cynisk syn på livet känns nästan som en självklarhet. Den desto mer normala och jordnära Annie Hall blir som en frisk fläkt i hans liv och som det visar sig kanske är den perfekta kvinnan för honom.



Alvy och Annie får ett förhållande som tar dem igenom toppar och dalar när de lever sina liv i New York. Alvy gillar film och Annie vill testa på att sjunga. Alvy vill att Annie ska gå på komvux då han är mer intellektuell än Annie medan Annie känner sig något underlägsen när det kommer till den biten och känner att det kanske inte vore någon dum idé. Men vad Annie än gör är Alvy inte sen med att kritisera det och försöka vinkla det till sin fördel. Ja, förutom med sjungandet som han stöttar Annie till hundra procent.



Visst är det här till stor del bra, speciellt dialogen och kemin mellan Woody Allen och Diane Keaton som inte har några problem att kännas bekväma med varandra vare sig det är ute på gatan bland folk eller i sängkammaren. Däremot känns det lite teatraliskt och inte helt naturligt när de diskuterar olika ämnen. De gör det båda bra men det är något med framförandet och ämnena som ger det intrycket.



Filmen är inte särskilt rolig som den romantiska komedin det är. Ett par gånger kan man inte hjälpa att le och småskratta åt någon situation som uppstår, men allt som oftast känns det som Woody Allen försöker vara och tror att han är roligare än vad han är. Det har också att göra med karaktären Alvy Singer som är lite av en know-it-all som saknar ödmjukhet vilket inte är så trevligt. Det kan ha sin charm och man kan nästan se det som ett lite småpatetiskt särdrag hos honom om man vill.



Till slut finner jag filmen vara ok till ganska bra men inte jättebra. Känner inte den där magin som en sån här film ska ha på mig när allt är sagt och gjort. Tycker dock att den sista scenen avslutar filmen bra där man tack vare ett montage-likt vis sammanfattar förhållandet mellan Alvy och Annie på ett bra sätt. Alltid välkommet när en film lyckas sätta punkt med flaggan i topp. Synd bara att inte resten av filmen skapar samma nöjdhetskänsla.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 8.0

The Meyerowitz Stories (New and Selected)

Titel: The Meyerowitz Stories (New and Selected)
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 2017
Regi: Noah Baumbach
I rollerna: Adam Sandler, Ben Stiller, Dustin Hoffman, Elizabeth Marvel, Emma Thompson, Judd Hirsch, Adam Driver, Sigourney Weaver

Handling: En splittrad familj samlas i New York för att fira deras fars konstnärliga arbete.

Omdöme: När Noah Baumbach slog igenom med The Squid and the Whale (2005) kändes det som en regissör att hålla ögonen på. Efter det har det inte varit mycket som kommit upp i samma klass, förutom Marriage Story (2019) som åter visade vad han är kapabel till i sina bästa stunder. Denna film kom innan den och frågan var vart den skulle placera sig bland hans filmer.



Familjen Meyerowitz är något splittrad och har ingen vidare sammanhållning. Allt börjar och slutar med pappa Harold (Dustin Hoffman) som är familjens överhuvud. Han är en konstnär som varit gift flera gånger och vars karriär aldrig riktigt tagit fart. Han är numera gift med Maureen (Emma Thompson) som själv inte har några barn och är således styvmor åt Harolds barn från hans tidigare äktenskap.



Harolds tre vuxna barn består av Danny (Adam Sandler) och Jean (Elizabeth Marvel) som är syskon samt Matthew (Ben Stiller) som är deras halvbror. Medan Danny och Jean bor i New York i närheten av sin far, bor Matthew på andra sidan landet i Los Angeles. Danny och Jean är misslyckade medan Matthew är framgångsrik.



En rad händelser och omständigheter gör att familjen Meyerowitz förs samman, på gott och ont. Det blir ett tillfälle att försöka reda ut saker i det förflutna samtidigt som de möjligen kan komma närmare varandra en gång för alla.



En regissör som lyckats förr (och senare) och en uppsättning duktiga skådespelare som man känner passar bra tillsammans. Filmen berättas i ett par segment där lite mer fokus läggs på en viss karaktär i familjen. Det visar sig att filmen aldrig riktigt kommer igång och hamnar rätt. Inte blir det bättre efter halva filmen när historien tar en annan väg och blir lite allvarligare.



Den första tanken som slår en med filmen är att det är något av en blandning mellan Woody Allen och Wes Anderson, i synnerhet The Royal Tenenbaums (2001) fast inte lika bra. Vet inte riktigt vad det är men filmen får inte till det som den borde göra. Det blir inte särskilt roligt och den dramatiska biten känns mest platt. Känns som det blir mycket snack och lite verkstad. Därför är det svårt att inte känna besvikelse när filmen lider mot sitt slut, speciellt då man vet vad Noah Baumbach är kapabel till.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.9

Infamous

Titel: Infamous / Capote - En iskall mordgåta
Genre: Drama/Kriminalare
Land: USA
År: 2006
Regi: Douglas McGrath
I rollerna: Toby Jones, Sandra Bullock, Daniel Craig, Jeff Daniels, Sigourney Weaver, Peter Bogdanovich, Hope Davis, Isabella Rossellini, Gwyneth Paltrow

Handling: Under sin research till romanen "In Cold Blood" utvecklar den flamboyanta och homosexuella författaren, Truman Capote, ett nära förhållande till den morddömde Perry Smith. Smith är en farlig man som tillsammans med sin partner-in-crime, Dick Hickock, sköt och dräpte en familj på fyra, med en nästintill overklig cynism och utan något motiv. Capote engagerar sig i händelsen och genom en lång rad intervjuer uppstår det förtroende mellan de två männen.

Omdöme: När författaren Truman Capote (Toby Jones) en dag läser om det besinningslösa mordet på en bondfamilj bestående av fyra personer, blir han inspirerad att skriva en artikel om fallet åt tidskriften han skriver åt. Men när han och hans författarvän Nelle Harper Lee (Sandra Bullock), som precis skrivit klart "To Kill a Mockingbird", tar sig ut till samhället där dådet ägde rum, inser Capote att han måste skriva en bok av det hela. Boken får titeln "In Cold Blood".



Den homosexuelle Truman Capote har en flamboyant stil som inkluderar klädseln, att kunna prata omkull vem som helst och en distinkt röst som får honom att misstas för en gammal tant. Allt detta gör att han många gånger får ett kallt bemötande och underskattas av de som inte känner honom. Han visar sig dock ha en förmåga att kunna charma de flesta till att berätta smaskiga detaljer om sig själva och dela skvaller, något han inte minst utnyttjar bland sin vänskapskrets.



I det lilla samhället där dådet ägt rum har huvudutredaren på fallet, Alvin Dewey (Jeff Daniels) ingen avsikt att låta Capote få tillgång till utredningen. Eftersom Capote inte heller har någon vidare lycka med att få människorna i det lilla samhället att prata med honom, ser det mörkt ut. Men en middag med familjen Dewey ändrar allt då Alvin charmas av Capotes historier och stjärnglans.



Capote vill träffa de misstänkta mördarna när de grips. Han får exklusivt besöka fångarna i sina celler och blir extra fascinerad av Perry Smith (Daniel Craig) som han får en känsla av är mer än bara en kallblodig mördare. Det är en slags vänlig och artistisk själ i kombination med en iskall elaking som är en guldgruva för en författare som Truman Capote. Nu gäller det bara att få Perry att öppna upp och berätta om sig själv, vilket blir lättare sagt än gjort då han först måste vinna hans förtroende och respekt. Men Capote är lite av en mästare på att snacka och smått manipulera folk vilket kommer bli nyckeln.



Filmen inleder inte något vidare får man säga. Det är en klart trevande inledning när vi får träffa Truman Capote i sin vardag med diverse skvaller med sina skvallerkärringar. Det är överhuvudtaget en något ofokuserad inledning som varvar med intervjuer med Capotes vänner som berättar lite mer om honom som i en dokumentär. Inte helt säker på om detta funkar, även om det fyller en funktion senare i filmen.



Det är en typ av film som definitivt växer på en och blir klart mer intressant när Capote och Perry har sina möten och diskussioner. Den något lättsammare och nästan nonchalanta stilen filmen har under första tredjedelen övergår till att bli mörkare och djupare ju längre in man kommer. Lite oväntad utveckling som dock är välkommen.



Till slut är det svårt att inte blir engagerad i historien som både har ett kallblodigt mordfall som får mer utrymme tillsammans med bakgrunden och den mänskliga faktorn som Capote vill få fram. Toby Jones är också klart bra som Truman Capote och hade det inte varit för filmen Capote (2005) som kom året innan med Oscarsvinnande Philip Seymour Hoffman hade han nog blivit Oscarsnominerad för rollen. Även Daniel Craig sticker ut och är bra kort innan hans första Bond-framträdande samma år i Casino Royale (2006). Allt som allt en klart sevärd och välspelad film som hade vunnit på en bättre inledning.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.1

52 Actors - Gene Wilder

Gene Wilder är en skådespelare som fått en att skratta många gånger. I sina bästa stunder var han en toppkomiker, även om det kunde vara lite si och så med filmerna. Hade sin storhetsperiod under 70-talet och en bit in på 80-talet och hans samarbete med Richard Pryor var oftast lyckat.

Inte helt enkelt att plocka fram fem bra filmer för en lista. Men även om det är långt ifrån någon stark topplista är det fem åtminstone godkända filmer med en pärla till film som ohotad etta.




Plats #5

See No Evil, Hear No Evil (1989)


Wilder spelar Dave som är döv som tillsammans med sin vän Wally (Richard Pryor) som är blind blir vittnen till ett mord. Ett roligt upplägg och bjuder på en del skratt tack vare det omaka paret som kompletterar varandra bra.



Plats #4

Stir Crazy (1980)


Skip (Gene Wilder) och Harry (Richard Pryor) är två vänner som blir falskt anklagade och satta i fängelse för bankrån. Oftast kul om något ojämnt.



Plats #3

Bonnie and Clyde (1967)


En kvalitetsfilm om rånarna och älskarna Bonnie (Faye Dunaway) och Clyde (Warren Beatty) som härjar i depressionens Amerika. Gene Wilder ses i sin långfilmsdebut som Eugene Grizzard som får sin bil stulen av Bonnie och Clyde.



Plats #2

Silver Streak (1976)


Ett roligt och lyckat första samarbete mellan Gene Wilder och Richard Pryor som här spelar författaren George respektive tjuven Grover. De båda samarbetar efter det att George är övertygad om att ha sett ett mord begås ombord tåget från Los Angeles till Chicago.



Plats #1

Young Frankenstein (1974)


Wilders paradroll i denna Mel Brooks-klassiker. Wilder spelar Dr. Frederick Frankenstein som ärver ett gammalt slott och dess udda personal. Resten är komiskt guld med en uppsjö av sköna karaktärer, scener och dialog.




Totalt har 14 filmer setts med Gene Wilder:

Bonnie and Clyde (1967)
The Producers (1967)
Willy Wonka & the Chocolate Factory (1971)
Everything You Always Wanted to Know About Sex * But Were Afraid to Ask (1972)
Blazing Saddles (1974)
Young Frankenstein (1974)
The Adventure of Sherlock Holmes' Smarter Brother (1975)
Silver Streak (1976)
The Frisco Kid (1979)
Stir Crazy (1980)
Hanky Panky (1982)
The Woman in Red (1984)
Haunted Honeymoon (1986)
See No Evil, Hear No Evil (1989)

Totalt snittbetyg på samtliga 14 filmer (av 5.00) = 2.93

Everything You Always Wanted to Know About Sex * But Were Afraid to Ask

Titel: Everything You Always Wanted to Know About Sex * But Were Afraid to Ask / Allt du skulle vilja veta om sex men varit för skraj för att fråga
Genre: Komedi
Land: USA
År: 1972
Regi: Woody Allen
I rollerna: Woody Allen, Gene Wilder, Anthony Quayle, Burt Reynolds

Handling: Ett antal fristående historier med det gemensamma temat sex. Historierna handlar om så olika saker som hur ejakulation fungerar till galna sexforskare som släpper loss livsfarliga mördarbröst.

Omdöme: Denna episodfilm av Woody Allen är löst baserad på en bok med samma namn som kom tre år tidigare. Men i själva verket lär filmen inte ha mycket gemensamt med boken då han mest lånade titeln och idén med ett par titlar till de sju korthistorierna. Woody Allen själv spelar fyra olika karaktärer i fyra av de sju historierna.



1/7 - "Do Aphrodisiacs Work?" är en Hamlet-inspirerad historia där ett hovnarr (Woody Allen) inte har någon vidare lycka med att få kungen (Anthony Quale) att skratta. Istället siktar han in sig på drottningen (Lynn Redgrave) och försöker ha sex med henne med hjälp av en trolldryck som ska få henne att sukta efter honom. Denna inledande historia är inte särskilt rolig och något svag. Underkänt.



2/7 - "What Is Sodomy?" ser Dr. Ross (Gene Wilder) få ett udda fall på sitt bord då en armenisk fåraherde blivit kär i ett får och ber nu Dr. Ross att prata med fåret som inte älskar honom längre. Dr. Ross blir själv betuttad i fåret Daisy vilket får honom att vara otrogen mot sin fru. En smårolig historia som mestadels funkar och Gene Wilder passar bra. Historien känns dock lite kort och stressad. Godkänt.



3/7 - "Why Do Some Women Have Trouble Reaching an Orgasm?" är en klar blinkning till italiensk film av främst Antonioni och Fellini. Rike italienaren Fabrizio (Woody Allen) har svårt att tillfredsställa sin fru Gina (Louise Lasser). Denna historia är ganska lyckad och extra kul att Woody Allen och de övriga endast talar italienska. Godkänt.



4/7 - "Are Transvestites Homosexuals?" ser en medelålders gift man vid namn Sam Musgrave (Lou Jacobi) klä ut sig i kvinnokläder och hamna i trubbel. En svag historia utan humor eller någon direkt poäng. Lyckligtvis är den kort. Underkänt.



5/7 - "What Are Sex Perverts?" är ett TV-underhållningsprogram i svartvitt där en panel ska försöka gissa vad gästerna har för perversioner. Hela denna episod är gjord som om det var ett riktigt TV-program och i det avseendet är det ganska lyckat. Däremot är det inte alls kul eller med någon poäng. Underkänt.



6/7 - "Are the Findings of Doctors and Clinics Who Do Sexual Research and Experiments Accurate?" är en Frankenstein-inspirerad historia där sexforskaren Victor (Woody Allen) och journalisten Helen Lacey (Heather MacRae) besöker galne professor Dr. Bernardo (John Carradine) som experimenterar i sitt laboratorium och utför bisarra sexexperiment. Nja, nej detta funkar inte särskilt bra och det blir inte heller roligt. Underkänt.



7/7 - "What Happens During Ejaculation?" är den avslutande historien där ett NASA-likt kontrollrum övervakar och styr en man från insidan när de försöker få honom att ha sex med sin dejt. Här dyker Burt Reynolds upp i en liten roll och Woody Allen ses som spermie. En helt ok avslutning med en del bra detaljer och humor som funkar. Godkänt.



Överlag är det mer svagt än bra, men de tre godkända episoderna gör ändå att det hela blir värt att se. Synd bara att de fyra svagare historierna inte kunde vara på en högre nivå, då hade detta kunnat bli något bra. Svårt det här med episodfilmer när det är sådan skillnad på kvalitet. Eftersom varje episod bara är på runt en kvart finns inte mycket tid att göra något djupare och ibland känns det som vissa delar avslutas lite abrupt. Småkul att ha sett, men inget som behöver ses om.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.7

The Frisco Kid

Titel: The Frisco Kid
Genre: Komedi/Västern/Drama
Land: USA
År: 1979
Regi: Robert Aldrich
I rollerna: Gene Wilder, Harrison Ford, Val Bisoglio, William Smith

Handling: En polsk rabbin kommer till USA år 1850 för att leda en judisk församling. Men han blir rånad och vaknar någonstans på prärien.

Omdöme: Komikern Gene Wilder var etablerad och erkänt duktig när han här parades ihop med den mer seriöse Harrison Ford som precis hade slagit igenom som Han Solo i Star Wars (1977). Trots detta blev denna västernkomedi ingen succé. Från början säger ryktet att det var tänkt att självaste John Wayne skulle spela mot Gene Wilder. Visst hade det varit kul att se denna västernikon i denna film, men han var svårt sjuk, tvingades tacka nej och dog senare samma år.



Avram (Gene Wilder) skickas av sin judiska församling från Polen till Amerika år 1850 för att leda deras församling på plats i San Francisco. Avrams ankomst till Amerika blir genast problematisk då han missar båten som skulle ta honom från östkusten till västkusten. Att vänta i två månader på nästa båt är inte aktuellt. Istället måste han försöka ta sig till San Francisco genom stora delar av landet.



Längs vägen hamnar Avram i diverse trubbel då en del utnyttjar honom godtrogen som han är. När han så av en slump träffar Tommy (Harrison Ford) förändras hans lycka, åtminstone delvis. Tommy visar sig vara en bankrånare som tar med sig Avram mot San Francisco. Avram och Tommy är ett omaka par som ser på saker lite annorlunda här i livet, men kanske kan de bli vänner som hjälper varandra när det behövs som mest.



Vet inte om rutinerade regissören Robert Aldrich var besviken på att inte få med John Wayne, om materialet inte fanns till en bättre film eller om han i slutet av karriären (detta var hans näst sista film) helt enkelt inte hade kvar fingertoppskänslan för att göra en bra film. Faktum är dock att detta inte blir direkt bra. Ibland lite smårolig men långt ifrån tillräckligt för att man ska ha kul med filmen. Det finns inte heller mycket till story och att då ha en speltid som letar upp sig till två timmars sträcket är inte befogat.



Att se Gene Wilder här som en rabbin får mig att tänka på Louis de Funès i Les aventures de Rabbi Jacob (1973) när han förväxlas med en riktig rabbin och måste spela med. Den är klart roligare och med en oförglömlig de Funès i huvudrollen. Gene Wilder funkar också men har definitivt inte materialet att kunna göra något riktigt kul eller bra av det hela, tyvärr.

3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5
IMDb: 6.3