Cops and Robbersons

Titel: Cops and Robbersons
Genre: Komedi/Kriminalare
Land: USA
År: 1994
Regi: Michael Ritchie
I rollerna: Chevy Chase, Jack Palance, Dianne Wiest, Robert Davi

Handling: Norman är besatt av polisserier. En dag hamnar hela hans familj i ett riktigt polisdrama. Polisen har nämligen fått veta att en efterlyst kriminell har flyttat in i Robbersons grannhus och två poliser flyttar in hos familjen för att kunna bevaka gangsterns minsta rörelse.

Omdöme: Norman Robberson (Chevy Chase) lever ett lugnt, inrutat och ja, lite småtrist familjeliv i ett förortsvillaområde. Hans stora intresse här i livet är gamla polisserier och han har alltid drömt om att lösa brott som poliserna gör i TV-serierna. Hans fru Helen (Dianne Wiest) är hemmafru och har fullt upp med parets tre barn. Äldst är dottern Cindy (Fay Masterson) som är i övre tonåren och är i princip självgående. Kevin (Jason James Richter) är lite yngre än Cindy och något rebellisk. Och så har vi yngste sonen Billy (Miko Hughes) som klär ut sig till vampyr 24/7 och till och med sover i en kista...



Samtidigt som familjen Robberson lever sitt liv, är de ovetandes om att en kriminell vid namn Osborn (Robert Davi) flyttat in i huset bredvid. Poliserna Jake Stone (Jack Palance) och Tony (David Barry Gray) får ett spaningsuppdrag som går ut på att spana på Osborn från Robbersons hus. Givetvis blir det långt ifrån smärtfritt, inte minst p.g.a. Norman som lägger sig i och äventyrar hela polisoperationen.



Filmen återförenar regissören Michael Ritchie med Chevy Chase efter deras lyckade samarbete på Fletch (1985) och Fletch Lives (1989). Vid Chevy Chases sida har man plockat in Oscarsvinnarna Jack Palance och Dianne Wiest och trion funkar bra ihop. För även om Chevy Chase inte är lika rolig som under sina glansdagar så funkar han och får alltså bra sällskap som räcker gott och väl för att det här ska funka.



En film som hade setts tidigare men som tack vare sitt svaga rykte sågs om med lite reservationer. Är det verkligen en så dålig film? Nej, det kan konstateras att filmen faktiskt är tillräckligt rolig för att det ska funka och bli småkul mest hela tiden.



Filmen kan ses som om Stakeout (1987) hamnade hos familjen Griswold i Ett päron till farsa-filmerna. Norman går snart alla på nerverna, i synnerhet Jake Stone som försöker hålla en låg profil men som istället både blir exponerad och indragen i familjens problem.



Vad som funkar bra är att storyn har en del värme. Det är väl lite si och så med själva grundstoryn med den kriminella grannen, men detta visar sig endast bli en sidohistoria då det mesta kretsar kring Normans dröm om att leka polis och hur Jake Stone mot sin vilja blir "farbror Jake" som hela familjen Robberson vänder sig till.



Kan inte låta bli att tycka att filmen är något underskattad som den komedi det är. God underhållning för stunden som funkar att plocka fram en sommarnatt då man vill bli på bra humör. Finns många desto mer hyllade komedier som funkar klart sämre. Så länge man inte har några direkta förväntningar på filmen kan man få en ganska kul stund.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 5.2